Click on a thumbnail to go to Google Books.
Loading... Svinalängorna : roman (2006)by Susanna Alakoski
Loading...
Sign up for LibraryThing to find out whether you'll like this book. No current Talk conversations about this book. I read this book straight-through over three evenings, and it captivated me. Yes, the topic is depressing (drunken parents, abuse, neglect), but the way it is written there are also little sunshine stories in there. You really get the feel for how it was to grow up in such a family, the fear, the need for control of situations, the helplessness (especially with social services and the police does not step in). I have no doubt that at least part of this is self-biographical, at least it seems so. It is an unusual book, not a strict novel, and not with a clear beginning and happy ending, but it is like life is most. Life goes on, things happen, we do the best we can at each moment to cope. This was made into a very popular movie, which I haven't seen. This one may have won Augustpriset, but this was not a good ride. It's depressing to the max and although the truths revealed in this book are important and relevant, it failed to really speak to me. It may be because my childhood was so far removed from anything like this (and I do count myself lucky in that case). My biggest problem, however, is that the narrative doesn't flow very well; it's not so much a novel as a long row of vignettes that don't seem to have a real resolution. If this was Alakoski's childhood, I really understand why she needed to write it - as an exorcism of sorts - but I wish she had given us something uplifting at the end to really show that the girls will survive and flourish. Maybe I'm just getting old, but I want, if not a happy ending, at least an ending with a little bit of light at the end of the tunnel. There is a hint of it - bitter one at that - but it's a little too little, a little too late in my opinion. Alakoski’s growing-up story deceives one initially to believe that it isn’t so terrible. Undoubtedly little Leena’s life gets worse and worse, but this happens simultaneously with her ageing and extended understanding. I think that here lies one of the strengths in “Svinalängorna”, in that it realistically describes the happenings from the growing child’s point of view. It becomes interesting, fascinating and – I don’t hesitate to say it – entertaining. I had pictured a heavy novel describing misery misery misery. But it is not like that. Yes, the misery are portrayed, but without a doubt Leena had good times in between as well. It feels relieving, partly for Leena’s sake, that there is light in the darkness, but also for us, the readers. It strengthens the story. The language is straight and obvious, pleasurable, good. Almost unnoticed, which in this case is not a bad rating. --- Alakoskis uppväxtsskildring förleder en till en början att tro att den inte är så hemsk. Förvisso blir lilla Leenas tillvaro värre och värre, men detta sker i takt med att hon blir äldre och att hennes varseblivning ökar. Jag tycker att här ligger en av de största styrkorna i "Svinalängorna", i det att det trovärdigt beskriver händelserna ur det växande barnets synvinkel. Det blir intressant, fängslande och - jag tvekar inte att säga det - underhållande. Jag hade föreställt mig en tung roman om elände elände elände. Men så är den inte. Visst skildras misären, men utan tvekan hade Leena det bra emellanåt också. Det känns befriande, dels för Leenas skull, att det finns ljus i mörkret, men också för oss, läsarnas skull. Det styrker historien. Språket är drivet och tydligt, trevligt, bra. Nästan omärkligt, vilket inte i det här fallet är ett dåligt betyg. no reviews | add a review
Belongs to Publisher Seriesedition fünf (6) Awards
Pigen Leena fortæller solidarisk, usentimentalt og stærkt om livet i det splinternye sociale boligbyggeri i Ystad, hvor hendes forældres stigende alkoholforbrug langsomt men sikkert bringer familien i opløsning. No library descriptions found. |
Current DiscussionsNonePopular covers
Google Books — Loading... GenresMelvil Decimal System (DDC)839.738Literature German literature and literatures of related languages Other Germanic literatures Swedish literature Swedish fiction 2000-RatingAverage:
Is this you?Become a LibraryThing Author. |
De brandgula trevåningshusen är hela Leenas värld. Där bor hon med sina föräldrar, sina bröder, hunden Terrie och katten Tipu. Fast ibland heter katten Puti. Varenda vår blir det kattungar – och alla utan en blir dränkta i en hink med ljummet vatten. Sedan gasar de ihjäl kattmamman och den överlevande ungen blir familjens älskling. De har haft många Tipu och många Puti.
I en av lägenheterna bor Åse. Hemma hos henne får man stuvade makaroner och ibland lite godispengar. Åses pappa är nog den enda pappan Leena känner till som inte super men hennes mamma har nästan alltid en öl i handen så hon dricker väl för två. I Riitas familj är det tvärtom; hennes mamma vägrar att dricka fast hennes pappa är alltid full.
Hemma hos Leena super man antingen varje dag i flera veckor eller så lovar man att aldrig bråka med varandra på ett sådant där sätt att man tror att det bara kan sluta i död och inte heller ska man låta kylskåpet stå tomt flera dagar i sträck. Men det dröjer aldrig lång tid innan maten tar slut och Leena och hennes bröder börjar leta sig bort. Bäst mår Leena när hon simmar. Hon skulle vilja stanna i vattnet för evigt. Aldrig mer stiga upp. Aldrig mer se de där brandgula husen eller höra sin pappa skrika nedvärderande ord åt Leenas mamma innan han knäcker ett av hennes revben.
Svinalängorna skildrar alkoholismens blandning av kaos och ordning genom barnens ögon på ett sätt som lämnar gåshud långt efter sista sidan. Genom Leena får vi följa med under flera år av hennes barndom där de lyckliga stunderna blir med sällsynta tills det till slut endast handlar om barnens utsatthet och deras kamp för överlevnad i en vuxen värld som har svikit dem.
Jag vill inte alls påstå att jag förstår Leena och hennes vänner fullständigt eftersom jag inte har haft några vuxna i min närhet som har missbrukat alkohol men som ett barn som växte upp med en bipolär förälder och nästan alltid haft en förälder som har mått dåligt på ett eller annat sätt så kan jag relatera till frustrationen och utsattheten. Även om min situation var helt annorlunda och absolut inte lika allvarlig så gav det boken en personlig touch under min läsning.
Den var rå och skrämmande men även vacker på sitt eget sätt. ( )