Linnas första del i detta tredelade epos är mycket bra. Det ger läsaren en inblick i hur livet tedde sig för finska statares/torpares liv under tiden för förra sekelskiftet, då deras skyldigheter började lättas i takt med att arbetarrörelsen växte fram. Och jämfört med Sverige var det nog samma knog och slit, men vissa saker skilde sig, förstås, tex Rysslands inflytande.

"Högt över Saarijärvis moar" är mycket välskriven och Linna ger oss både överblick över det historiska skeendet i Finland i stort och insyn i detaljerna i smått. Personerna han beskriver är trovärdiga, och man lever nästan med dem.
Dock vill jag säga att språket känns gammalt ibland och det flyter inte perfekt. Det känns naturligt att jämföra med Mobergs utvandrarepos, där jag tycker språket var förvånande lätt och smidigt - trots tio år till på nacken. Detta drar ner mitt omdöme om romanen, så den får nöja sig med näst högsta betyg. ( )