Engelska. Är det ett hot mot svenskan? Är det verkligen ett praktiskt språk att ha som världsspråk? Varför stavas det så fruktansvärt? Är det riktigt sant det där att det skall ha en vådlig massa ord? Sådana frågor, och en hel del andra, får man svar på här. Det är en tät bok som försöker täcka många områden relaterade till detta språk någotsånär: historia, viktiga varianter, hur det påverkar svenskan, hur man bäst lär sig det och vilken version man bör försöka tala. Det enda som inte får något större utrymme är det rent praktiska: det finns inte mycket om hur man talar och skriver det.
Egentligen finns det väl inte så mycket här att recensera; prosan är neutralt adekvat, fakta verkar vara korrekt (förutom på en punkt, mer nedan), urvalet vettigt. Möjligen kan man invända att vissa stycken grottar ner sig lite för mycket i detaljer, men annars är det nästan provocerande jämt och motståndslöst. De språkpolitiska tankarna är inte speciellt udda, även om jag inte riktigt håller med honom i allt. Något jag faktiskt irriterar mig på att han ett par gånger kommer med påståenden om att svenska »globalt sett är ett litet språk«. Det är fel. Svenska är ett av de hundra största språken i världen, och ett språk som det produceras stora mängder text på. Inte för att det byggs några stora resonemang på sådant; Svartvik har rättnär han påstår att svenskan inte är nämnvärt hotad.
Annars menar han att engelska är ett krångligare språk än man egentligen tror, och att engelskan har en lika svår grammatik som något annat. Det kan nog vara sant, men han missar att påpeka att engelskan har en stor fördel jämfört med många andra europeiska språk i sin (nästan totala) avsaknad av krångliga genus och kasus. För den som lär sig språket är deträtt skönt att slippa just den stötestenen. Sedan finns det såklart andra saker att snubbla på, som stavningssystemet (som dock gör att man lätt kan se likheter med andra språk i de gemensamma avdelningarna av ordförrådet).
Slutomdöme: Som ren underhållningsläsning inte speciellt lyckat, som vetskapsökande ungefär allt vad en ickespecialist kan vilja veta. ( )
Google Books — Loading...
(3.6)
)
Wikipedia in English
2
Egentligen finns det väl inte så mycket här att recensera; prosan är neutralt adekvat, fakta verkar vara korrekt (förutom på en punkt, mer nedan), urvalet vettigt. Möjligen kan man invända att vissa stycken grottar ner sig lite för mycket i detaljer, men annars är det nästan provocerande jämt och motståndslöst. De språkpolitiska tankarna är inte speciellt udda, även om jag inte riktigt håller med honom i allt. Något jag faktiskt irriterar mig på att han ett par gånger kommer med påståenden om att svenska »globalt sett är ett litet språk«. Det är fel. Svenska är ett av de hundra största språken i världen, och ett språk som det produceras stora mängder text på. Inte för att det byggs några stora resonemang på sådant; Svartvik har rättnär han påstår att svenskan inte är nämnvärt hotad.
Annars menar han att engelska är ett krångligare språk än man egentligen tror, och att engelskan har en lika svår grammatik som något annat. Det kan nog vara sant, men han missar att påpeka att engelskan har en stor fördel jämfört med många andra europeiska språk i sin (nästan totala) avsaknad av krångliga genus och kasus. För den som lär sig språket är deträtt skönt att slippa just den stötestenen. Sedan finns det såklart andra saker att snubbla på, som stavningssystemet (som dock gör att man lätt kan se likheter med andra språk i de gemensamma avdelningarna av ordförrådet).
Slutomdöme: Som ren underhållningsläsning inte speciellt lyckat, som vetskapsökande ungefär allt vad en ickespecialist kan vilja veta. (