Jag ställer mig något tvivlande till upplägget här – i alla fall den där idén med »guidebok«, för den verkar ha gjort att boken varken hamnat här eller där: det är varken en översikt över Västergötlands (och Dals) medeltid med arkeologisk utgångspunkt eller en riktigt bra guidebok.

Boken är delad på tre avdelningar: städer, borgar och kyrkor, och redan här syns en viss inskränkning: det är i huvudsak fasta lämningar som behandlas. I viss mån gör det kanske inte så mycket, men man hade gott kunnat få en avdelning som tydligare meddelade vilka museer man skulle besöka för att få se andra lämningar, och inte bara ha en kort notis om eventuella museer belägna i de medeltida städerna. Dessutom är texterna om de enskilda platserna ofta skrivna för att förklara snarare varför något en gång var viktigt än vad som finns att bese: texten om Varnhem handlar mer om klostrets historia än varför man skulle vilja se det idag – kvar finns ju egentligen bara grunderna och ett enstaka valv: väldigt vackert, och det finns numer även en annan, riktigt gammal kyrka i närheten att bese, men knappast en sevärdhet av första rangen. Klosterkyrkan är välbevarad, men inget nämns om vad man skall titta på i den: kungars gravar och Birger jarl är trots allt inte kattskit. Detta gör väl å ena sidan att utrymme lämnas för ny kunskap, men man hade önskat att tydligare få veta om det är någon idé att verkligen åka till Nödinge, om man verkligen kan få se något om de märkliga gravar som hittats där.

Dispositionen är alltså Det medeltida Västergötland största fel: i övrigt är det en trevligt skriven bok, vad det verkar med stor kunskap och med ordentligt redovisande av vart den kunskapssökande kan vända sig för ytterligare information. Man skulle bara önskat att den antingen lagt sig närmare ett riktigt guideboksformat, eller distanserat sig mer från det. Denna halvmesyr fungerar faktiskt bättre som uppslagsverk än sitt föregivna syfte. ( )