För lång. Bitvis riktigt dryg att ta sig igenom. Tror faktiskt att det blev lite skummande ibland... Det är intressant hur han vrider och vänder på språket och berättandet, men fungerar det i slutänden? Svar: nej. Inte för mig i alla fall. ( )

Alldeles för höga förväntningar. Och kom lite för nära kanske - sjuk mamma, taskig unge... Kom inte långt i denna bok denna gång. ( )

Jag tycker denna roman är underlig. Men det är nog meningen att man ska tycka det. Jag har aldrig läst surrealistiska passager som i "Världens sista roman", som inte tråkat ur mig. Jag har svårt att sätta fingret på det, men Sjölin lyckas hålla någon slags ording i oordningen, teman som går igen, det kretsas trots allt kring någon sorts kärna.
Men allt blir lite förvirrat. Även de till synes "realistiska delarna" svävar liksom bort i någon sorts gunglfly... Hm.
Jag törs inte rekommendera denna till någon, men jag hade iallfall inte tråkigt när jag läste den. ( )