None

Nr̃ vi r̃ barn sk̲er vi oss spontant till det vi tycker r̃ meningsfullt. Lñgre fram i livet fr̄ vi fr̲ oss att vi har ont om tid. D ̄gr̲ vi bara det kortsiktigt nd̲vñdiga. Nr̃ s ̄pensioneringen kommer och det egentligen finns all tid i vr̃lden fr̲ det meningsfulla, finns inte alltid barnets spontanitet kvar. Men d ̄vc̃ks ̄andra sidan en lñgtan efter just ml̄ och mening. Den hr̃ boken handlar om dess uttrycksformer och konsekvenser. Hur kan vi ñdra vr̄a liv s ̄att vi mer tydligt fr̄ fatt i hur jag utvecklats? Vem r̃ jag i dag och vad betyder det fr̲ hur jag tñker om framtiden? De flesta lever nu lñgre ñ fr̲r och har en l̄derdom som kñnetecknas mer av utveckling ñ stagnation. Att ha tid fr̲ det meningsfulla berr̲ inte bara l̃dre utan alla. Samspelet mellan generationer behv̲er utvecklas, nu nr̃ fyra generationer snarare ñ tre lever samtidigt. [Publit]