Jan Berglin

En färskvaruupplevelse : serier om den råa samtiden

Paret Berglins En färskvaruupplevelse är sannerligen inte vad det står på omslaget: även om den dateras till säsongen 2010-2011 är den fortfarande i hög grad läsbar: den dumme lille svensken har inte blivit märkbart klokare de senaste åren. Och det är snarast ännu roligare att komma ihåg vissa dumheter från ett par år sedan, som kronprinsessbröllop, Juholt, Wikileaks eller en dansande Björn Ranelid.

Allra, allra roligast är dock det som fått ny aktualitet: i en enruting show more står pappa och väljer en färdigrätt som innehåller »svenska köttråvaror« – och tonåringen påpekar att 300 000 kaniner slaktas årligen. Då är humorn inte någon färskvara, utan snarast vällagrat vin, upptagen när en passande rätt skall serveras. show less

Om Andra bullar av Jan (och Maria, ehuru hennes namn inte står på omslaget) Berglin inte var lika briljant som senare alster, så får det anses som säkerställt att det berodde på att inte det rätta uttryckssättet för deras geni än hade uppfunnits, ty i och med nästa album, Knektöppning, är fyrrutingen etablerad och därmed hela deras stil: hädanefter är det bara en fråga om att hitta tillräckligt material att förtjust uppvisa för omvärlden.

I princip skulle det mesta av show more innehållet lika gärna kunna produceras idag: visst ritar de numer något annorlunda (det är dock fascinerande att de kan få en mjuk kon med två cirklar att se ut som Jan Stenbäck), och visst finns det åtskilliga tillfällen när de kommenterar saker som försvunnit, till och med glömts (vem fan är Helen Wellton?), men eftersom de ändå är som allra bäst när de beskriver tillstånd av kulturskymning och allmänmänsklig svaghet så är ändå höjdpunkterna oförändrat skrattframkallande. Naturligtvis hjälper det om man kommer ihåg i alla fall något av vad som pågick för ett decennium sen, men som helhet är detta fortfarande full njutbart. show less

Jan och Maria Berglin fortsätter att leverera i Berglins tolva: samma gamla absurda gråsverige, ett land där folk blir allt dummare, allt mer själviska, allt mer exhibitionistiska. Oavsett om det gäller Svenska Akademien, altanbyggande, jobbflyktande, personnamn eller miljonvinster på Lotto är det intressant, oväntat och vansinnigt roligt, även om man någon gång sätter skrattet i halsen när man inser att det är en själv som avporträtteras under namnet Bladdermyr.

Liksom i show more förra delen hittar man både helt fantastiska fyrrutingar och enkelstrippar, och liksom förra gången är det de förra som är bäst: paret Berglins humor är bäst när den får koppla samman oväntade ämnen. Berglins tolva är fantastiskt rolig, och försvarar väl sin plats i varje någorlunda samtidsintresserad persons bokhylla. show less