Anders Frankson

As I'm reading through 'The Drive on Moscow' I'm somewhat confused as to where this volume actually fits into the history of the Eastern Front. More so, I'm confused about why it was written in the first place. The title speaks for itself; Zetterling and Frankson have decided to put together a volume detailing Germany's first 'great crisis of World War II'. But what separates this volume from a host of others that detail the exact same operations, highlight the same types of memoirs and show more reminiscences, and reach similar if not altogether the same conclusions? If a reader wants a journalistic account of the battle for Moscow, they can turn to Nagorski's 'The Greatest Battle' (although riddled with weaknesses, mistakes, and omissions, it's an easy enough read). If you're interested in the Soviet point of view, and a more academic work, see Rodric Braithwaite's "Moscow 1941" or 'The Retreat: Hitler's First Defeat' by Michael Jones. And if perhaps the German point of view is more interesting, you can consult the various monographs put out by David Stahel in the last few years.

Unfortunately, there is nothing in this text that separates it from other studies. There is the usual reliance on German general memoirs, sprinkled with a few frontline diaries to give the reader an impression of what the soldiers themselves overcame to reach Moscow. The text contains the same rehashing of the terrible weather the Wehrmacht had to overcome (both mud and then snow), the same logistical difficulties and mediocre Soviet resistance that really did little to nothing until somehow the Germans exhausted themselves with their long distance advances against the rains and snows of the east. Some Cold War era memoirs from the Soviet side make an appearance, with the usual reliance on Konev, Rokossovsky, Zhukov, Shtemenko, and a few others that provide absolutely no new or original information on the battle. The Soviet side, for all intents and purposes, still remains a mystery compared to the German side of things (even though some newer Russian studies are utilized). Minor mistakes are also present, as when the 316th Rifle Division is first said to come from Central Asia (pg. 83) and then from Siberia (pg. 171). If you've read about the German advance on Moscow (Operation Typhoon), then you've read the majority of this book already. If you're new to the topic, you won't want to start here as the amount of information provided is there for those already familiar with the Eastern Front. For those who are acquainted with the Eastern Front, you'll find little analysis, and no new or original research, but the appendices might prove useful if you're eager for detailed orders of battle and information on losses. So in the end, I'm back to where I started this review; I'm simply confused as to why this volume was written and for whom. show less

IMHO, one of the best books to come out on a very well known Eastern Front battle.THe Korsun (or Cherkassy) pocket was perhaps the last time the Wehrmacht gathered a large force of tanks equal in strength to the Russian force.
The narrative is well detailed and provides a good breakdown of the fighting force of the Germans and the Russians. The appendices are particularly useful, with a breakdown of the strength of every division and major fighting force,e.g., batallion,Stug Abteilung,etc.

I en sista jättelik kraftmätning drabbade över 2 000 ryska och tyska stridsvagnar samman vid Kursk 1943. Frankson & Zetterling berättar om bakgrunden till slaget, om de stora generalerna, om utvecklingen av pansar- och antipansarvapen, om ryskt och tyskt manöverkrig och om den enskilde soldatens liv i fält.

Slaget om Kursk är en av Andra Världskrigets mest mytomspunna slag. Enligt ortodox historiebeskrivning var det dödsstöten för de tyska pansararméerna i och med tyskarnas offensiv slogs tillbaka och stora tyska förband förintades. Frankson & Zetterling visar i boken att så inte riktigt är fallet. Visst, slaget vid Kursk var en viktig vändning. För första gången lyckades Röda armén stoppa de oövervinnliga panzerdivisionerna i en tysk sommaroffensiv. Däremot var knappast de show more tyska förlusterna i manskap och stridsvagnar särskilt stora, utan snarare rätt små i jämförelse med de flesta andra slag på östfronten. Men de sovjetiska förlusterna däremot, framförallt i stridsvagnar, var väldigt höga. Fast Sovjet kunde till skillnad mot Tyskland hantera detta. Operation Zitadelle (som var kodnamnet för offensiven) tvingades inte avbrytas för tyska förluster, utan snarare pga att enheter behövdes för att bemöta ryska motanfall på andra ställen på fronten, samt de allierades landstigning i Italien.
Författarna fortsätter med att beskriva dessa påföljande ryska attacker mot Orielbågen och Charkov. Summerat blev alla dessa operationer kostsamma för Tredje riket. Det visade sig också att tyskarna hädanefter blev tvungna till att vänja sig vid att vara på reträtt och även förlora terräng. Däremot var naturligtvis de sovjetiska förlusterna även dem höga, och några egentliga genombrott blev det aldrig.

Boken är intressant och nästan löjligt lättläst. Den består utav en blandning av kronologisk historiebeskrivning av slaget, fascinerande vittnesskillnader och utvikningar i vissa frågor. I något fall känns fokuseringen på sidofrågor sisådär halvrelevant. Men i de mesta fall ger den en extra dimension till boken. Framförallt ger den en inblick till hur viktig lend and lease var för Sovjetunionen. Visserligen producerade Sovjet otroliga mängder stridsvagnar, men samtidigt förlitade de sig helt på USA när det gällde ånglok, järnvägsvagnar, räls, och lastbilar. Även när det gäller proviant och ammunition var hjälpen fullständigt nödvändig. Summerat ger detta mig en mer resonlig bild till varför Tyskland förlorade kriget, än normalt populära påståenden om att det var en bunt vansinniga strategiska beslut av Hitler som förstörde allt för en oövervinnlig krigsmakt. Nej, snarare nöttes tyskarna ned mot en övermakt i produktion (USA) och manskap (Sovjetunionen).
En fantastisk bok, fyra av fem. Det enda riktiga klagomålet jag har är kartorna, som är så pass odetaljerade att det är mycket svårt att följa striderna geografiskt. show less