Picture of author.

Anna Maria Lenngren (1754–1817)

Author of Samlade skaldeförsök

17+ Works 63 Members 1 Review 1 Favorited

About the Author

Includes the names: A.M. Lenngren, Anna Maria Lenngren

Image credit: Wikimedia Commons

Works by Anna Maria Lenngren

Associated Works

Ain't I a Woman! A Book of Women's Poetry from Around the World (1987) — Contributor — 491 copies, 1 review
The Penguin Book of Women Poets (1978) — Contributor — 317 copies
Ilvola : eläinopillinen runovalikoima (1924) — Contributor — 1 copy

Tagged

Common Knowledge

Other names
Malmstedt, Anna Maria (birth name)
Birthdate
1754-06-18
Date of death
1817-03-08
Gender
female
Occupations
poet
journalist
translator
Organizations
Utile Dulci
Short biography
Anna Maria Lenngren, née Malmstedt, was the eldest daughter of Magnus Brynolfsson Malmstedt, a poet and professor of Latin at Uppsala University. He gave Anna Maria an excellent education, and encouraged her to read and write. She began to publish her poetry at age 18. In 1780, she married Carl Lenngren, co-founder and editor of the influential newspaper Stockholms Posten. She contributed to the paper anonymously. Anna Maria Lenngren became a noted translator of French and Latin works. She wrote epigrams, humorous, contemplative, and moral poems, as well as elegant satires and festive songs. Her collected poems were published by her husband after her death as Skaldeförsök (Attempts of Poetry, 1819). Her work and style were much appreciated during her lifetime, and have remained classics in Scandinavian literature. She was not a formal member of the Royal Swedish Academy, but was referred to as its "invisible member."
Nationality
Sweden
Birthplace
Uppsala, Sverige
Places of residence
Uppsala, Sweden
Stockholm, Sweden
Place of death
Stockholm, Sverige
Burial location
Klara kyrka, Stockholm, Sverige
Associated Place (for map)
Sweden

Members

Reviews

1 review
En av den svenska litteraturhistoriens små nötter – intressant att ägna någon tids tanke, viktig för de specialintresserade, men tämligen oväsentlig för ämnet i stort – är vad Anna Maria Lenngren egentligen menade med sin mest kända dikt, »Några ord till min k. Dotter, ifall jag hade någon« (en titel som ensam slår hela livsverk): är hon egentligen allvarlig när hon om kvinnor säger att

Vårt hushåll är vår republik,
Vår politik är toaletten.

Eller är detta bara show more stort upplagd ironi? Det finns ett visst fog när man läser rader som

Med läsning öd ej tiden bort…
vårt kön det så föga behöver.
Och skall du läsa, gör det kort,
att såsen ej må fräsa över!

Vilka onekligen gör ett smålöjligt intryck. Rent estetiskt är väl också en ironiska läsning att föredra framför den som säger att det bara är en stor uppmaning till stillhet och foglighet, även dessa är så många att de tvingar en att tänka däråt.

Det finns annars prov på såväl didaktik som löje i Samlade skaldeförsök, en utgåva från början av seklet hittad på antikvariat – det är smått upprörande hur svårt det är att hitta en utgåva av hennes verk, med tanke på hur lättillgänglig och rolig hon faktiskt är (min är inte en utgåva jag kan direkt rekommendera som sådan: det finns en liten ordlista, men den skulle behöva utökas. Inte alla vet att de »björnar« man möter här likväl som hos Bellman var fordringsägare). Lenngren är en klart borgerlig diktare: hon går till attack mot rikedomens tomhet och upphöjer fattigdomen på ett sätt som bara den som inte plågas av den senare eller ständigt smakar den förra kan. Hon uppmanar dock även till munterhet och att man inte bör skydda sina barn alltför mycket, vilket är trevligare. Roligast är hon dock i satiren, som i »Grevinnans besök«,vilket står i en prästgård där det blir en väldig uppståndelse och stort fjäsk.

Allra bäst är dock kanske mer stillsamma idyller (helt utan får, vilket hon låter Nordenflycht påpeka i en vänligt ironisk hyllning), som när en älskad präst hyllas av familjen i »Den glada festen«, eller »Pojkarna«, som kontrasterar barndomens glada lekar, där

Ej skillnad till personer
jag såg i nöjes dar:
bondpojkar och baroner,
allt för mig lika var.

med det betydligt mindre egalitära och vänliga vuxenlivet med dess konkurrens. Det är måhända inte en särskilt originell tanke, men vackert framställd, och till skillnad från ett par av de sämre styckena så är moralen inte kvävande.

Lenngren är inte en av svenska språkets allra främst skalder, men hon är kompetent och kapabel, vänligt gycklande eller uppmanande utan att bryta över i predikan, och hon är fortfarande klart läsvärd på ett sätt som få av sina samtida. Det är trevligt sällskap, inte lysande, men väl roande.
show less

You May Also Like

Associated Authors

Statistics

Works
17
Also by
4
Members
63
Popularity
#268,027
Rating
4.1
Reviews
1
ISBNs
8
Languages
2
Favorited
1

Charts & Graphs