Per Svensson (1) (1956–2025)

Har du också den där gnagande känslan av att inte riktigt räcka till? Många skyller på Luther, reformationens fader. När den gamle doktorn kommer på tal i dagens Sverige är det nästan uteslutande i negativa ordalag, gubben har blivit en synonym till plikt och sammanbiten arbetsmoral.

Det är lite orättvist. Faktum är att kärnan i Luthers budskap – tron allena – utgår från tanken att det inte går att köpa någon fribiljett till himmelriket och lyckan, vare sig genom show more avlatsbrev eller en splitterny iPhone med 16 Gb minne. Det spelar inte heller någon roll hur många Ave Maria du hinner be eller hur skickligt du kastar dig mellan arbetsliv, dagishämtning och serverandet av näringsrika middagar.

Vi blir inte människor i kraft av våra handlingar. Smaka på det påståendet. Nog skulle vi, i dagens pryl- och prestationsfixerade samhälle, må bra av en liten gnutta Luther.

Men bara en gnutta. I sin infallsrika bok ”Dr Luther & Mr Hyde” tar Per Svensson fasta på Martin Luthers märkliga dubbelnatur, den frihetsälskande rebellen som samtidigt var en fursteslickare av stora mått, glädjens och hjärtats teolog som var en brutal antisemit. Som predikade människans andliga frihet och hennes totala underkastelse under den världsliga makten.

I dag skulle Luther förmodligen ha varit den förste att applådera FRA-lagen, för att inte tala om polisens stormning av de ockuperade husen i Lund och Malmö. Det spelar ingen roll hur fel överheten har, det är alltid fel att göra uppror. Den gången, våren 1525, när de hotfulla bondemassorna tolkade reformationens frihetsbudskap lite väl bokstavligt författade han skriften ”Mot de rovlystna och mordiska bondehoparna.”, en blodtörstig uppmaning till makthavarna att med alla medel slå ner de bönder som missbrukat evangeliet. Han blev hörsammad, naturligtvis.

Svensson visar med essäistisk elegans hur reformationens idéer lever vidare även i dagens sekulariserade samhälle. Luthers uppror mot påven och den katolska kyrkan kunde bara ske i hägnet av de realpolitiska furstarnas beskydd. Se där roten till välfärdsstaten, vår svenska "barnatro på furstens välvilja", tanken att en stark stat förmår garantera trygghet och rättvisa.

Och i den svenska kriminalvårdens sökande efter socialpsykologiska förklaringar bortom gärningsmannens egen vilja skymtar Svensson Luthers mörka människosyn. I sin strid mot en gärningarnas religion var Luther övertygad determinist. Människan är i grunden en maktlös skit, oförmögen att av egen kraft lämna sitt syndiga tillstånd – ”Världen är ett gigantiskt anus och jag är ett moget exkrement som är färdigt att tryckas ut”, var hans frodiga formulering. Vår frihet begränsar sig till det triviala, som valet mellan ljust och mörkt öl. I övrigt gäller Paulus ord: ”det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag”.

Tröstlöst förvisso. Men mitt i denna misantropiska svartsyn finns en paradoxal frihet. Det gäller att acceptera sin skröplighet, finna frid i sin begränsning. Bra att tänka på, inte minst nu när julstressen drar igång. show less

Man bör läsa titeln till Per Svenssons Frihet, jämlikhet och reformation! 500 år med Luther noggrant: även om det är en bok om Luther, så är det inte en traditionell biografi över honom, snarare en lång essä där reformatorns inflytande på huvudsakligen Sverige spåras.

Förvisso: det finns biografiska inslag. Förvisso: likaså skildringar av Luthers samtid som är relevanta för att förstå mannen än hans arv. Förvisso: Luthers egen tolkning av läran är minst lika viktig show more som dess senare påverkan. Men i slutändan så är detta en bok som snarast vill ha fatt på vad Luther tänkte, inte hur han rörde sig eller vilka han gjorde det med. Index saknas också helt, liksom användbara kapitelrubriker, så meningen är rimligen att läsaren skall svepa hela innehållet och smälta det mer eller mindre som helhet (något märkligt då en av teserna var att Luther långt ifrån var en en monolit).

Detta är något tråkigt: även bilden av det tidiga femtonhundratalets Tyskland som en religiös och politisk krutdurk som Luther utifrån personliga demoner och intellektuellt högmod ständigt petade på samtidigt som han försökte hålla elden borta är intressant, så är Svensson mer tankeväckande när han försöker dra upp de långa linjerna och se hur mycket av svensk mentalitet som är luthersk: den svenska välfärdsstaten med den omhändertagande, trygga överheten sägs ytterst vara en luthersk tankefigur, liksom motviljan mot falskhet och förställning, och förmågan att tydligt förklara vad som är moraliskt rätt men inte agera utifrån det.

Luther är en intressant man att tänka med, då det finns mycket i hans skrifter och åsikter som pekar i de mest skiftande riktningar: en frihetens teologi byggd på ett förnekande av den fria viljan, en tro som slet sönder den gamla ordningen samtidigt som den predikade att de världsliga herrarna skulle lydas, en nådefull gud och en antisemitism som nazisterna nickade gillande åt. Vi kommer inte vara klara med Luther på länge än. show less

När Oscar von Sydow tog över ledningen för den De Geerska ministären (ja, detta är korrekt formulerat: alla ministrar förutom stats- och finansministrarna förblev på sina poster) drog troligen många en lättnadens suck. von Sydow var en erkänt kompetent administratör, hade visserligen tidigare suttit i en högerregering, som kvarleva efter Hammarskjölds ministär, men var väl sedd även hos vänstern efter att under kriget varit en av de som anslutit sig till Wallenbergs show more engelskvänliga falang.

Hans eget försök blev väl inte helt lyckat: regeringen misslyckades med ett par motioner, men inte så farligt att den var tvungen att avgå. Den inhöstade också i alla fall en vacker seger: det var under dess egid som dödsstraffet i fredstid avskaffades. Betyget efteråt var likväl gott, då medlemmarna sågs som kompetenta män som skött uppdraget tillfredsställande. Att den dessutom misslyckades med en del intentioner var dessutom nyttigt för parlamentarismen, ty nu kunde inte högern längre inbilla sig att det var möjligt med opolitiska ministärer som stod över käbblet i riksdagen.

Annars var von Sydow precis som väntat en kompetent ämbetsman på hög nivå: hans egentliga uppdrag var snarast posten som landshövding i Göteborg, vilken han även den tycks ha besatt till allmän belåtenhet. Hans tecknare Per Svensson framhäver att han någon gång kunde framstå som en karikatyr av en sådan: lite träig men kompetent. Att bilden är svår av nyansera då efterlämnade papper eller memoarer saknas gör det inte bättre.

von Sydow sägs vara oförtjänt bortglömd. Det må vara sant, men med tanke på hur lite han tycks ha gjort själv för att bidra till minnet så kanske han ville ha det så. Sin faktiska insats kan han ha varit nöjd med: det samförstånd han så ofta sökte gick faktiskt att uppnå, till gagn för de flesta. show less

Flyhänt skrivet och visar på det organiserade kaoset som rådde. Här får man också inblick i en tämligen oskuldsfull tid, där bovar och motpart, både gisslan och poliser, fortfarande syns mänskliga trots all jargong.