Gregorius

In this novel, which won prizes in Sweden, Ohlsson explores the unsavory character from the classic "Doctor Glas" (published in 1905 but very "modern"), Pastor Gregorius. I actually felt sorry for Gregorius when I read Doctor Glas, so I was interested in reading this contemporary work when it was mentioned here on LT. Ohlsson provides an intense, almost claustrophobic look into Gregorius's mind, heart, and soul (as a pastor, God is real to him), generally paralleling the story from "Doctor Glas" but adding in back story about his childhood and earlier friendship with his young wife's parents as well as other relationships and actions that Doctor Glas, the narrator of the earlier novel, could not have known about. I came away thinking of show more Gregorius as tormented, lonely, very perceptive but also self-centered, and far from the horrible person portrayed in "Doctor Glas." In Sweden, I think most people have read "Doctor Glas," so this book would resonate with them; here in the US, where it is not a common read, I don't know how "Gregorius" would stand on its own. show less

Taking Soderberg's Doctor Glas as its starting point, Ohlsson tells the story from the pastor Gregorius' perspective, as well as filling in his back story. In this way, one comes to undertand (if not necessarily agree with) Gregorius; as the author himself says in the afterword, he gradually makes him more and more human throughout the book, where in Doctor Glas he becomes less and less so.

The book is longer and the style quite different from Doctor Glas. We get an fascinating insight into Gregorius' mind, his motives, anxieties, insecurities and relationship with God, which are more universal and touch on the depths of all human minds. In the the author is very perceptive, and communicates this in a very natural way which makes the show more book very readable despite the deep content.

Recommended to anyone interested in Soderberg, Swedish writing, the early 20th century, the mind, or just a having a good intellectual read. show less

En underbar skildring av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas men där man får se det med pastor Gregorius ögon.

Bedoeld als "opvolger" van Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas, maar kan daar niet aan tippen.

"Pastor Gregorius berättar om det som ska bli hans sista sommar. Vi får följa hans uppväxt som exemplariskk son, hans djupa och skamfyllda förälskelse i Helga, den unga flicka som sedan blir hans hustru. När Helgas otrohet blir uppenbar kastas han ut i en malström av känslor: förtvivlan, självförakt och en paradoxal hoppfullhet. Under sin vistelse vid hälsobrunnen i Porla möter han en annan kvinna, och får en sorts upprättelse - e´tt annat liv ter sig ändå möjligt."

I Bengt Ohlssons gestaltning framstår pastor Gregorius som en rädd och djupt osäker man. Någon som i sitt yrke dagligen möter människor som törstar efter kärlek, samtidigt som de ryggar för den. Till slut tvingas han inse att detta också gäller show more honom själv.

Imponerande skriven "fortsättning, version" av människorna runt Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Jag kan dock inte sälla mig till skaran som verkar älska Gregorius efter att ha läst denna bok. Tycka synd om, visst, det är mycket tragiska upplevelser han går igenom och slutet är ju just slutet för honom. Men jag gillar honom inte alls som person, tycker att han har sig själv mycket att skylla. Inte för att han blir mördad dock, men mycket annat. Jag tycker för det första att hans förälskelse i den 13 åriga Helga rent ut sagt är äcklig. Finns inte heller något försvar för hans våldtäckter mot hustrun, varken i början på 1900-talet eller idag. Mycket religiös dubbelmoral. Sen är han genom hela boken minst lika oförsigkommen vad gäller att ta reda på saker som doktor Glas själv. Tala ur skägget karl... Han är fruktansvärt oärlig och falsk både mot sig själv och andra. Gentemot den nya kvinnan han träffar beter han sig ju rent utav skamligt.
Nej, jag gillar inte alls Gregorius... men romanen är bra och väl värd att läsa. show less

Jag hade just läst "Doktor Glas" när "Gregorius" kom ut. Vilken tajming! Av någon anledning minns jag en scen från förlagan särskilt väl, tidigt i historien, när doktorn första gången träffar på pastorn på en bro, någonstans i Stockholm. Jag fick rysningar i kroppen när jag läste Ohlssons version av samma scen, men tecknat från Gregorius synvinkel. Otroligt skickligt!

Jag gillar Ohlssons version av händelserna bäst. Kanska kan det bero på att han och jag lever i samma tid, har fler gemensamma referenser i våra liv än jag och Söderberg har. Trots det, tycker jag miljöerna i "Gregorius" känns genuint tidigt 1900-tal, författaren har fångat tidsandan från Söderberg fenomenalt bra, och den senare är ju en show more erkänt skicklig stockholmsskildrare från sin tid.
Ohlsson ger liv åt en viktig karaktär i "Doktor Glas", en figur som egentligen bara agerar perifert i Söderbergs historia, utom i doktorns egna tankar och hans samtal med Helga. Han blir verkligen levande! Så dilemmat som doktor Glas har, blir inte lättare när man, som läsare, ges en tydligare inblick i pastorns liv och länslor!

Vem skriver en tredje roman, denna gång ur Helgas synvinkel? show less