Hjalmar Bergman (1883–1931)

A classic. That I didn’t know much about. It is set partly in Sweden, partly in the USA. The description of Sweden, its country mentality early 1900eds is very vivid. But for me – later in the story – the clown (Jac) isn’t particularly interesting. A bit obvious and predictable. Perhaps have I missed something?
---
En klassiker. Som jag inte visste mycket om. Den utspelsr sig dels i Sverige, dels i USA. Beskrivningen av Sverige, dess landsbygdsmentalitet tidigt 1900.tal tycker jag är show more väldigt levande. Men för mig - senare i historien - är inte clownen (Jac) särskilt intressant. Lite övertydlig och förutsägbar. Kanske jag missat nåt? show less

Om en författare på två försök misslyckas med att fånga mig är jag beredd att uppge denne som hopplös. Med Herr von Hancken har därför Hjalmar Bergman försuttit sina chanser, och kommer därför knappast vinna mer utrymme i mina bokhyllor inom överskådlig framtid.

Även om boken med den gamle, grinige och bittre titelpersonen, berättad av en något självgod före detta informator åt dennes efterblivne son, är bättre än Hans nåds testamente i det att det i alla fall inte show more råder mycket tvivel om vad som skall vara roligt, så är det inte det: huvuddelen av skämten är av den obehagliga typen »låt oss skoja med någon lättlurad«. Detta fungerade måhända i Don Quijote, men då bara för att skojarna var de som framstod som de mest fnoskiga och den gode riddaren själv var åtminstone på vissa plan överlägsen. Här är det istället någon form av fransk doktor och en kvinna i dennes sällskap som tycks stå för skämten (och det är alltigenom oklart vad de syftar åt), och den stackars von Hancken som råkar ut för dem: han förbereder en mottagning för kungen på den ort dit han och hans familj dragit sig för att dricka brunn, trots att han borde veta att kungen inte skall komma dit, och sedan skall han istället anordna revolution (det är sen, sen gustaviansk tid). Visst, han må vara en löjlig figur i sig själv, men just därför känns det bara fegt att tuta i honom än mer fånigheter. Fast humorn funkar knappt ens när inga utomstående är där och eggar: det känns bara sorgligt pinsamt.

Nej, Herr von Hancken är inte en bok jag kan riktigt tycka om: vissa scener må vara komiska, och figurerna är fåniga, men problemet är att det är allt de är: behållare endast innehållande vissa kvantum av olika skröpligheter, inte allsidiga människor. show less

I avdelningen »böcker man ofta läser i skolan« har turen nu kommit till Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping: berättelsen om herr Harald Hilding Markurell, värdshusvärd, social paria, stolt fader till Johan, i sin tur kamrat med Louis de Lorche, son till häradshövdingen Karl Magnus. Den dag som skildras är det studentexamen och herr Markurell är orolig för sin late sons möjligheter.

Scenen där Markurell försöker muta examinatorerna är klassisk, inklusive dess tragiska show more vändning, men det är bara en liten del av boken, som i lika hög grad utforskar den stillastående staden Wadköping, sedan generationer dominerad av familjen de Lorche, rättrådiga och rika, men där Karl Magnus påbörjat mer expansiv verksamhet, hjälpt av den mer småskalige, robuste Markurell.

Jag har haft svårt med de av Bergmans böcker jag tidigare läst, men här gick medicinen ner enklare: kanske för att jag inte väntande mig ren komedi utan enklare kunde uppskatta att t.ex. den paranta Tante Rüttensköld i slutändan inte visar sig vara fullt så mycket en glädjelös surgumma som hon tidigare målats som. Fortfarande inte min favorit, men blandningen av humor och tragedi fungerade bättre. show less

Markurells i Wadköping utspelar sig under loppet av en enda dag, den 6 juni 1913, den dag då studentexamen går av stapeln i Wadköping. Trots att handlingen alltså utspelas under en enda dag förekommer rikligt med återblickar och förklaringar kring de inblandade. I centrum för handlingen står den driftige men något grovhuggne värdshusvärden Markurell och dennes oro över att sonen Johan inte ska bli godkänd i sin examen. Den evigt påhittige Markurell planerar därför att helt show more fräckt muta skolans ledning med en middag och ett generöst stipendium till minne av sonens examen. Parallellt med detta skildras även Markurells affärsmässiga och privata relationer till den konkursmässige häradshövdingen Carl-Magnus de Lorche och dennes vackra hustru Elsa. Under dagen får Markurell reda på en hemlighet som skakar om honom rejält; Carl-Magnus de Lorche är Johans biologiske far. show less