Anders Fager

Varje bra skräckhistoria sägs börja med “Vore det inte kul om…” Vore det inte kul om någon murade in sin rival i källaren, vore det inte kul om det där motellet drevs av en galning med moderskomplex, vore det inte kul om det bodde en tolvårig vampyr i Blackeberg? Där börjar de; problemet är om de slutar där också.

Anders Fager tycker om det första steget. I Samlade svenska kulter vandrar han omkring på Kungsholmen och i lite svenska småstäder och ser sig om, och show more överallt puttrar det hemska fram under den lagomsvenska vardagen. Ser ni ålderdomshemmet där? Där offrar man nog till Lovecraftska gudar! Ser ni dagiset där? Där offrar man nog till Lovecraftska gudar! Ser ni gymnasieflickorna där? De är säkert medlemmar av en uråldrig orgiekult som lockar ut kåta män i skogen för att… äh… offra dem till Lovecraftska gudar! Och så vidare och så vidare. Och det är egentligen ingen dum tanke. Det är inte miltals ifrån det som… ja, för att ta elefanten i rummet när det gäller svensk skräck, John Ajvide Lindqvist. Idén om att ta en osäkerhet, en fasa som redan finns i människors liv, och förstärka den med ett monster. Av och till passar Fager dessutom på att leka mer med historier och sagor som redan finns, nickar åt Astrid och Selma och det är ju egentligen ingen dum tanke. Här finns invandrade varulvar från Östeuropa som kämpar för att behålla en identitet de redan glömt, här finns småbarnsfamiljer inträngda i fruktansvärda ettor, här finns unga män som blir bokstavligen besatta av framgång och deras flickvänner som förvandlas till lyxhustrur à la Rapunzel.

Men så är det också det där med att göra något efter den där första “Vore det inte kul om”. Och det är där den här novellsamlingen alltmer får slut på idéer. Historia efter historia utgår från samma grundmall, utforskar liknande idéer med ganska platta karaktärer utan att hinna gå dem inpå döden, och när han långsamt bygger ihop många av dem till en löst sammanhållen stor berättelse blir följden mest att det verkar som om uppskattningsvis 43% av Stockholms befolkning är aktiva inom det ockulta av ingen särskild anledning. Språket han använder, med eviga upprepningar och. Korta. Meningar. Som. Mest av allt får varenda berättare här att låta likadan hjälper inte heller. Här finns historier som är lovande, och jag vill så gärna att det här ska vara bra, men som helhet blir det bara platt. Skräck är skräck för att det griper tag i något djupt inom oss; Samlade svenska kulter famlar vilt och försöker grabba tag i allt samtidigt, men lovikkavantarna är lite för tjocka för att han ska få grepp. show less

Mycket välskriven och lättläst bok. Intressant sätt att skriva på! Alla meningar är extremt korta och författaren använder punkter där det lika väl kunde vara ett kommatecken. Det tog mig ett tag att uppfatta vad det var som var annorlunda med texten.

I och med att meningarna är korta och stundom känns llite stympade, vilket ger en kännsla av ett språk som är rakt och tydligt, och utan onödigt krångliga meningsuppbygnader.

Texten är därför lättläst och flytande, men show more meningen i texten långt i från simpel. Anders Fager har en fantastisk ryttmkänsla och ett vackert språk.

Historien läser sig nästan själva, och när jag var klar med två tredjedelar av boken på bara ett par timmar, kändes det nästan som jag fått texten uppläst för mig i stället för att jag läst den själv.

Historierna är fantasifulla och har ett mycket starkt bildspråk med en fantastisk taktkännsla i sitt utförande.

Det här var en mycket possitiv överaskning som jag varmt rekomenderar. Jag ser verkligen fram emot att utforska Anders Fagers senare verk. show less

"Svenska kulter" lever verkligen upp till sin titel: den lyfter upp den lovecraftianska mytologin och släpper den, med mardrömsliknande svängande tentakler, kulter och allt, rakt ner i dagens Sverige. Det är tacksamt att stöta på en novellsamling - som dessutom är en skräcksamling - med en klar idé och som håller sig till den.

Balansen mellan det alldagliga och det fasansfulla är mästerlig, speciellt i den första novellen, "Furierna från Borås". Man släpps in i en vanlig show more fredagskväll i mellersta småstadssverige, och färden från det vardagliga in i skräcken sker så gradvis att den nästan ter sig naturlig.

Texterna kanske skulle ha vunnit något på att skäras ned lite för att bli klarare och mer koncentrerade, men det är inget som förstör helhetsintrycket.

Vågar man hoppas att en Svensk skräckvåg är på gång? show less