Alf Henrikson (1905–1995)

En överlag väldigt mysig läsning, Henrikson skriver ofta underhållande och med hög mysfaktor i språket. Boken kan vara värd att läsa ur det perspektivet. Ett extra plus för att citat på 1500- och 1600-talssvenska återges i original istället för att översättas till modern svenska.

Men som historiebok är den helt värdelös. Svensk historia I är smalt avgränsad till att vara en regentberättelse med tveksam röd tråd och hattigt urval. Den som letar efter mer än ytliga show more betraktelser av regenters förehavanden borde läsa en annan bok.

Källhänvisning förekommer endast spordiskt. Däremot existerar en viss kritik och analys av primärkällor (i de undantagsfall där det faktiskt finns en källhänvisning)! Men gärna utan att uppenbara falsarier och sagor gallras bort, eftersom myter och hittepå tillhör allmänbildningen enligt Henrikson. Det är därmed en öppen fråga huruvida Henrikson är ute efter att skriva en sagobok eller en historiebok.

Som sagobok är den välskriven och mysig, som historiebok är den ett hånfullt slöseri med tid show less

Sträcker sig från Kinas begynnelse kring 3000-2500 före vår tideräkning till kommunisternas maktövertagande 1949 e.Kr. Med ett så långt tidsspann är det självklart att mycket lämnas onämnt och bara de grova dragen blandat med ett antal anekdoter finns med. Som en första övergripande historia om Kina har den dock varit bra för mig och jag min kunskap är mycket större nu än när jag startade boken. Min bristande kunskap om Kinas historia gör att jag inte kan säga mycket om show more sanningshalten för allt som står då jag inte har mycket att jämföra bokens påståenden mot. Henriksson var ju främst en populärhistoriker och känslan är väl att han gärna tar de roligaste anekdoterna snarare än de som är mest välbelagda. Läsarens nöje har prioritet.
Främst är fokus på olika dynastier och maktspel och krig, men även olika idéströmningar som konfucianism, taoism, buddhism, poesi och teater diskuteras kort. Konfucianism framförallt är ett återkommande tema vilket inte förvånar sett till dess centrala ställning inom den kinesiska kulturen genom tiderna.
Betyget ligger mellan 3 och 4, men stannar för tillfället på 4. Lättsam läsning som lyckas sammanfatta hela Kinas historia på 350 sidor och som inbjuder till mer läsning om olika händelser som tas upp i boken. När jag läst in mig mer på ämnet kanske jag vill sänka betyget då jag möjligen kan börja tycka att han missat att ta med centrala historiska händelser eller förklarat andra otillfredsställande, men nu när jag precis slagit igen boken lämnar den mig med känslan av att vilja läsa mer om Kina historia och ett bättre intryck att lämna än det tycker jag inte en översiktsbok kan ge. show less

It is scandalous that this film should be called "Ingmar Bergman's . . .", not that he didn't do a magnficent job in this production using an Eighteenth-century theatre. Still, the fact remains that it is always Mozart's, Mozart's, and again Mozart's. A joy to all, and rather droll for non-Swedes to hear in Swedish. Hakan Hagegard was in his prime when this film was made, and he owns the screen when he's on it.

Asken Yggdrasil är världsträdet i den fornnordiska gudasagan. Denna, som ju har nått eftervärlden via de båda isländska Eddorna, handlar inte blott om Oden, Tor och Balder, hästen Sleipner, galten Särimner och andra pittoreska väsen i det överjordiska Valhall, utan den innehåller också bitar av en sorts världsförklaring, där namn som Nifelhem, Ginnungagap, Bifrost och många fler ges adress på olika trakter i rymden. Sammanhangen är emellertid mycket oklara, så att det show more åtminstone för nutida läsare är svårt att bli klok på vad asagudar, jättar, dvärgar och människor egentligen hade med världsträdet att göra. show less