Läste den för jobbet Lockad av innehållet. Det lät som en härlig röra av svensk mytologi och skräck. Den onde patronen med fem döttrar, en av dem har chansen föda djävulens barn in i världen.

Flera generationer senare, en gravid kvinna, en vilsen tonårstjej, och ett spel mellan ont och gott. Vättar, jätte, ondska och en ung hjältinna.

Boken är spännande. Miljön är nutid så det känns på riktigt, samtidigt som Sandén väver in svensk gammal folktro, vättar, troll och en jätte. Författaren verkar ha lekt med mytologi, splatter och skräck.

Jag gillar den inte helt, den kastar sig mellan olika stämmningsnivåer och är lite för mycket i min smak. Jag gillar till exempel inte Artemis Fowl. Femte systern är absolut bra, men inte för mig. Jag gillar den stämmnining som skapas i skildringen av Patronen och hans döttrar, men inte den lite absurda komik som finns i skildringen av nutid.

Men jag kommer att definitivt att rekommendera den till låntagare, både killar och tjejer kanske 11+. Om inte annat för att det är kul med spår av svenska väsen i nya skräck och fantasyböcker. Och kul när författare verkar ha haft roligt när dom skrev en bok.