Rødby-Puttgarden : roman

Helle Helle er en mester til at skrive dialoger og til at vise de småneurotiske tanker og handlemønstre, som de fleste af os nok kan genkende. En virkelig god bog.

Helle Helle registrerer meget præcist en af tilværelsens trivialiteter - dagliglivet i Rødbyhavn med søstrene Tine og Janes job i parfumeriet på færgeoverfarten. Umiddelbart kan man jo grine af det. Men alle de usagte ting, er dem der gør ondt.

Helle Helle: Rödby-Puttgarten
Lindelöws bokförlag, 2006
övers Håkan Järvå

En dansk Hemingway har hon kallats, Helle Helle. Och visst är isbergen imponerande i hennes lågmälda roman ”Rödby-Puttgarten” som nu kommit i svensk översättning. Det är inte mycket som sticker upp över ytan i henne skildring av vardagslunken i en dansk småstadshåla.

Jane har hoppat av sina studier och flyttat hem till sin storasyster i färjeläget Rödby. Syrran har fixat ett jobb åt henne på båtarna, parfymavdelningen på taxfree, där hon själv också jobbar.

Inget särskilt händer. Ändå är fyra personer döda när romanen är slut. Men dödsfallen passerar utan större dramatik. Det är i stället tristessen, rökpauserna, show more flörtarna, skitsnacket om vem som är ihop med vem och jämförelserna mellan olika parfymmärken och tvålar som dominerar. Och under allt anas en stilla desperation: ”Om någon frågade mamma hur hon mådde brukade hon svara med vad hon hade gjort. Nu hade jag gjort krusbärssylt”, konstaterar Jane på ett ställe.

När Helle Helle debuterade 1993 var det med strama små prosastycken i ”Exempel på liv”, märkligt nog den enda boken av henne som hittills kommit i svensk översättning. Det var en minimalistisk bok som snabbt bildade skola, 90-talet blev kortprosans årtionde i Danmark och Helle Helle den kylslagna prosans självskrivna drottning genom sitt distanserade sätt att dissekera tillvaron.

Sedan dess har emellertid Helle utvecklat sig till en inkännande människoskildrare. Den kyliga distansen har alltmer ersatts av en sorts vemodig ironi, ja rent av en svart humor som inte minst skymtade fram i den underfundiga titeln på hennes förra roman, ”Forestillingen om et ukompliceret liv med en mand” från 2002. Det var en bok som förde diskbänksrealismen till nya höjder i sin detaljerade skildring av dammsugning och torrmopsteknik, allt medan den psykologiska dramatiken förblev outtalad.

Detta att förlita sig på en undertext är alltid riskfyllt. Ibland uteblir helt enkelt isbergen och läsaren får hålla till godo med några istärningar som ligger och skvalpar i en banal soppa. Icke så hos Helle. Hon fångar inte bara tonsäkert vardagen, hon ger den existentiell dimension. De ständiga färjeöverfarterna – som inte leder någonstans – blir i ”Rödby-Puttgarten” samtidigt till en dödsmeditation, en symbol för alltings fåfänglighet och dödens obestridliga närhet även på taxfree mitt bland varuprover och kantstött godis som personalen får äta av gratis. Karon och hans båt ligger ständigt redo för avgång.

De danska kritikerna utsåg ”Rödby-Puttgarten” till förra årets bästa inhemska roman. Det är lätt att förstå varför. Det är en skildring som kryper under skinnet på läsaren, försåtlig i all sin enkelhet. show less

Endnu en sydhavsperle fra Helles hånd. Altså, nu har jeg liiige læst den, efter at have læst Dette burde skrives i nutid, og så ender det ikke helt, men næsten med fem stjerner. Denne skal have fire med lollandsk pil opad.
Skønne personer, skildret med respekt og kærlighed. Også Lolland får sit.
Det er jo ikke meningen, men holdt op over for hinanden, så er der ting til fælles, der falder i øjnene: Storesøster Tine minder meget om faster Dorte, flere af de perifære mænd er genkendelige, den fine insisteren på, at det ikke er trøstesløst alt sammen, man kan godt have et fint liv på de kanter (muligvis dør man tidligere!) men der er følelser af den gode slags mellem de gode mennesker i Rødby. Hovedpersonen Jane er show more ligesom den anden Dorte en lille smule afventende forvirret, men tingene omkring går sin vante gang. At flytte til storbyen, Næstved, er et stort skridt. show less

I really like this book. It has characters that I can engage with and relates "every-day" situations in a way that kept my attention throughout. After a collection of her short stories and this novel, I'm sure to pick up the author's next one soon: "Dette burde skrives i nutid" (it's already sitting on my shelves waiting for me).

En bok om att vilja leva livet någonannanstans, att till slut acceptera sin tillvaro. Att man bor i en ganska trist stad och har ganska trista villkor men kanske ändå kan leva sitt liv. Fast en känsla av att livet pågår någonannanstans. Fint skildrat av författaren av tristessen att stå i Rödby-Puttgardens färjkiosk en gråmulen novembermorgon...

Meget enkel og troværdig beskrivelse af to søstres næsen indholdsløse liv I Rødby Havn