För varje år som går framstår Gunnar Ekelöf allt tydligare som en centralgestalt i den svenska 1900-talslyriken och en av våra mest betydande författare över huvud taget. Hans originalitet, självständighet och suveräna mångsidighet gör det omöjligt att inordna honom i någon bestämd skola, riktning eller tradition. Att läsa hans dikter är att än befinna sig i den svenska skärgården, än i det gamla Bysans, än i skalden A:lfr-d V:stl-nds skrivkammare. Som språklig förnyare är han en aldrig sinande inspirationskälla, och hans tankediktning talar med sitt djup, sin enkelhet och sina hisnande visioner till varje människa. ( )