The Secret of Father Brown

Another mixed bag of Father Brown stories. I like the variety of mysteries told from different perspectives. Some have Father Brown very much present, while others have him more in the background of the story.

This review is written with a GPL 4.0 license and the rights contained therein shall supersede all TOS by any and all websites in regards to copying and sharing without proper authorization and permissions. Crossposted at WordPress, Blogspot, & Librarything by Bookstooge’s Exalted Permission
Title: The Secret of Father Brown
Series: Father Brown #4
Author: G.K. Chesterton
Rating: 4 of 5 Stars
Genre: Mystery
Pages: 218
Words: 63K

Synopsis:

Table of Contents

"The Secret of Father Brown" (framing story)

"The Mirror of the Magistrate"

"The Man with Two Beards"

"The Song of the Flying Fish"

"The Actor and the Alibi"

"The Vanishing of Vaudrey"

"The Worst Crime in the World"

"The Red Moon of Meru"

"The Chief Mourner of Marne"

"The Secret of Flambeau" (framing show more story)

My Thoughts:

Wikipedia totally let me down for this book. While it has had synopses for the previous book collections of short stories, there was no entry for this compilation. Makes me wonder how the people there can sleep easy at night, knowing they abandoned me in my hour of need. Not only that, they also let down every single one of you who is reading this. You expected a snapshot of the stories contained in this book and what do you get? Just a lousy TOC. My goodness, I hope you are properly outraged at this disturbing display of laziness and lack of hard work. I know I am!

Shame, shame, shame.

As I noted in my “CR&Q: The Secret of Father Brown” post, this book felt like it encapsulated the essence of Father Brown and what Chesterton was trying to convey through him. While Chesterton and I disagree on some things, maybe even big things (he was a staunch Roman Catholic and I'm a 7th Day Adventist), our views on God certainly do align. And not just on God the Father but the entire Trinity, which is how it should be.

Therefore as I was reading these stories, instead of viewing them as a mystery story, or a story about Justice Here and Now (which is one of the issues Chesterton and I differ on), I viewed them through the lense of knowing people as individuals and not as a class or type. As is written in Romans 3:23, “for all have sinned and fall short of the glory of God.”

Once someone realizes their proper place before God and what Christ's sacrifice has truly done, how they interact and view the rest of humanity is going to change. But the significance of Christ's sacrifice is absolutely essential. If I just take the first part, that we are all sinners and cannot live up to the perfect standard that God has requires (it's not an arbitrary line He drew in the sand, it is part of His very character), then chances are that I'll either start enslaving other humans, because why not, they're scum destined for hell so why not start hell a little early for them, OR I'll become an arrogant asshat thinking how much better I am than them (ie, the Pharisee who prayed and thanked God that he wasn't like “that” tax collector next to him). But once I realize the universe shattering revelation of Christ's sacrifice, every person I meet has to be treated like the object of God's love and sacrifice, because they are.

Christians can spend their entire lives learning this lesson and letting the Holy Spirit (the third person of the Trinity) imprint it on their hearts and minds. Some of us do better than others. But this collection of stories reminded me, again, that Christ didn't die just for me, but for every single individual person in the entire world, past, present and future. It is humbling and encouraging all at the same time.

The fact that this book got me thinking along these lines is why it got 4stars. It was better than some of the so-called devotionals I've read in the past.

★★★★☆ show less

As usual with short story collections, some stories are better than others. On the whole, this collection was an improvement over the previous one, [b:The Incredulity of Father Brown|184594|The Incredulity of Father Brown (Father Brown, #3)|G.K. Chesterton|https://i.gr-assets.com/images/S/compressed.photo.goodreads.com/books/1348200503l/184594._SY75_.jpg|6160738].

G.K. Chesterton

De las historias de G.K. Chesterton protagonizadas por el padre Brown, Jorge Luis Borges dijo una vez que aún se recordarían cuando el género policíaco hubiese caducado. Pero en las historias detectivescas del padre Brown hay un rasgo que llama la atención: el protagonista no es un detective privado, ni un policía, ni siquiera un aficionado a resolver crímenes; es un sacerdote católico, toda una provocación, dado que Chesterton situó además a este sacerdote papista en plena Inglaterra anglicana, y ni siquiera se preocupó de hacerlo simpático a los lectores. Todo lo contrario: lo retrató como un personaje resabiado, de aspecto y trato corrientes, muy lejos del porte aristocrático de un Sherlock Holmes o del cosmopolitismo show more de un Hercule Poirot. Al final, sin embargo, da lecciones con una humildad insoportable a todos los que le rodean, ya sea la policía inglesa o las autoridades locales, y, para colmo, en nombre de la razón y de la lógica, a pesar de que casi siempre la explicación inicial del misterio sea de tipo demoníaco o mágico. El presente volumen, El secreto del padre Brown, cuarto título de los cinco que integran la serie completa del padre Brown, reúne los siguientes casos: El espejo del magistrado, El hombre de las dos barbas, La canción del pez volador, El actor y su coartada, La desaparición de Vaudrey, El peor crímen del mundo, La luna roja de Meru, El aflicción del marqués de Marne y El secreto de Flambeau. show less

G. K. Chestertons Fader Brown är en kortväxt, rund liten präst, som tycks ha lika stor förmåga att trilla ner mitt i brottsutredningar som att föra dem till ett gott slut. Förutom sin skarpsinnighet äger han en lika bergfast tro, som det är tydligt att författaren hyser djupt sympati för. Skurkarna är inte sällan ateister eller hedningar, och när de senare grupperna inte får dra på sig skurkens cape är det istället narrens kåpa som gäller, då de får se sina fina teorier skjutna i sank av den försiktige prästen.

Själva historierna är också en smula knepiga; själva mysteriet får ofta anstå en bit in i novellerna, och upplösningarna är inte alltid helt renhåriga då de ibland bygger på saker som bara Brown show more sett, eller också dyker mördaren upp först sent i berättelsen. Sånt gör att i alla fall jag lätt förlorar intresset, för anledningen till att jag läser detektivhistorier är inte för att få reda på hur dyrt det har blivit med tjänstefolk (Christie) eller varför katolicismen är trevlig (Chesterton), utan för att jag vill ha något att fundera på, något att tävla med detektiven om. Här lyckades jag bara en gång, och det för att författaren lade en av de viktiga ingredienserna i brottet i dagen på ett ganska klumpigt sätt. Nä, även om den inte var helt oangenäm är bekantskapen med fader Brown nog en jag inte tänker fördjupa den närmaste framtiden. show less

Småfortællinger holdt sammen af en rammefortælling, "Fader Browns hemmelighed", hvor fader Brown besøger eksforbryderen Flambeau og taler med en amerikaner hr. Grandison Chace fra Boston om hvad hans metode går ud på. Så følger de 7 små historier og der sluttes af med "Flambeaus hemmelighed", hvor Chace, Brown og Duroc - alias Flambeau - diskuterer med baggrund i at Flambeau afslører for Chace at han er forbryderen Flambeau. Chace kan ikke forestille sig at han eller nogen anden vil kunne stikke sin gode ven (Duroc) til politiet bare fordi han har delt lidt ud af dele af sin selvbiografi, men Fader Brown siger at det kunne han da godt forsøge at forestille sig.

Indeholder "Fader Browns hemmelighed", "Manden med de to skæg", show more "Flyvefiskens sang", "'Bagtalelsens skole'", "En godsejer forsvinder", "Den værste forbrydelse i verden", "Merus røde måne", "Marquis'en af Marne", "Flambeaus hemmelighed".
"Manden med de to skæg" handler om en ekstyv ved navn Mikkel Måneskin - Michael Moonshine i originalen - som bliver skudt og sat til at spille tyv efter sin død. Imens er det meningen at John Bankes, som er søn af huset, skal kunne stikke af med smykker og andet godt. Brown afslører tricket, fordi han som den eneste ved at Mikkel var blevet omvendt og nu var en ren helgen. Skurken er selvfølgelig en åndløs ateist, så Chesterton kan hyppe sin yndlingskæphest.
"Flyvefiskens sang" handler om Peregrine Smart og hans mekaniske guldfisk af ægte guld. De bliver stjålet af en hr Jameson med helt almindelige taskenspillertricks.
"'Bagtalelsens skole'" handler om en primadonnatype gift med en skuespiller og teaterindehaver, Mandeville. Hun kan godt lide rollen som primadonna knyttet til ung smart skuespiller, så da manden ikke vil skilles slår hun ham ihjel selv om han elsker hende og vil give hende alt på jord.
"En godsejer forsvinder" handler om en godsejer, Vaudrey, der får skåret halsen over af en fjende, Dalmon, som øjner en chance og griber den lynsnart.
"Den værste forbrydelse i verden" handler om kaptajn Musgrave, der har dræbt sin egen far og proppet ham i voldgraven, hvilket Fader Brown deducerer udfra en manglende rustning.
"Merus røde måne" handler om et forsøg på at hugge en ædelsten kaldet "Merus øje". Tommy Hunter har farvet sin hånd brun og forsøger at skyde skylden på en religiøs person "Bjergenes herre". Om han bliver kaldt Bjergenes herre eller Mester er lidt tilfældigt.
"Marquis'en af Marne" handler om Maurice Mair, der har dræbt sin ældre bror James Muir på lumskelig vis og har betalt prisen idet han er nødt til at holde sig skjult for alle sine bekendte, selv om han er vendt tilbage og lever som Marquis af Marne. Fader Brown får lejlighed til at pudse glorien fordi han som præst kan yde himmelsk tilgivelse til dem, der har opbrugt alle muligheder for menneskelig tilgivelse. Yada, yada!

Oversættelsen er ret jammerlig, men historierne er faktisk heller ikke så gode. Chesterton elsker at stille dumme ateister op mod en klog katolsk præst og den slags nedskyden af stråmænd er trættende i længden. I den engelske version er der i øvrigt en historie mere "The Mirror of the Magistrate" som der refereres til i "Flambeaus hemmelighed", henover et par sider om en revolutionær digter, der er tæt på at blive dømt for mordet på en dommer. Det er ret kikset ikke at have redigeret det helt ud af bogen, når nu man har valgt at udelade en af historierne.
"Marquis'en af Marne" er ikke så tosset en historie, hvis altså ikke konklusionen blev tværet ud på så klæg en måde. show less