Vadelmavenepakolainen

An entertaining, but peculiar satire about a slightly sociopathic Finnish man who is convinced that he is a "national-transvestite," i.e. he's a Swedish man trapped in a Finnish man's body. The story is about his transitioning, not even stopping at murder to become a real Swede. It's a humorous look at the ideal Swedish society and the preconceived notions that both Swedes and Finns have about each other. At times it's really funny and poignant, but it wavers too much between being too exaggerated and becoming a slapstick comedy for it to be completely successful.

Mikko has never felt Finnish. All his life he’s been looking westward, to the shimmering paradise that is Sweden. He’s longing to live in that country of well-behaved, empathic children, thorough business meeting procedures, stress counseling and equality in love life. He loves ABBA, Olof Palme, Astrid Lindgren and Swedish dialects. He is a “nationality transvestite”, a Swedish man trapped inside a Finnish man’s body. And when the opportunity arises for Mikko to become Mikael, a genuine middle-class Swede from Majorna in Gothenburg, he jumps at it. But as the many lies Mikko needs to maintain to live his dream become more and more difficult to juggle, things soon get out of hand. He even needs to murder to keep his spot in the show more land of Carl Gustaf and Silvia, and disaster is catching up with him fast.

Pretty drastic and at times very overstated in it’s satire over Finland and Sweden, those strange neighbors, this is still a ride both gentle and wild. I snort with laughter when Nousiainen describes the six hour meeting to determine how to pay for the office coffee (money in a jar or a deduction from the paycheck?), and the fuzzy feeling Mikko gets when the management declares they have reserved the next day for therapy for anyone who needs to process the decision. But the fun poking also holds genuine warmth towards Swedish ways, even when the plot is running amok.

There are times when Nousiainen isn’t quite managing the balance between his tone and his story, and the whole thing becomes too unlikely. And the final turn of events is a little too obvious. But this book definitely pinpoints a little something about this strange country I live in, and is a fun read besides. show less

Jos kaipaat jotakin hauskaa kirjaa päivääsi piristämään, niin Mika Nousiaisen esikoisromaani Vadelmavenepakolainen on oikea valinta. Kirjan päähenkilö Mikko Virtanen piiskaa suomalaisia ajatuksissaan armotta, ruotsalaiset hän taas kokee ihannekansana. Virtanen haluaa saada Ruotsin kansalaisuuden hinnalla millä hyvänsä. Suosittelen todella! Kirja on ohuenlainen ja sen lukee nopsasti.

Yritin lukea tätä ja olen lukenut n. kolmasosan. Kirjan aihe on ihan mielenkiintoinen ja ajattelin, että se olisi hauska, kun Miika Nousiainen on ohjelmassa Hyvät ja huonot uutiset. Mutta jotenkin vaikka ehkä vähän hymähtelen, niin tämä ei vaan iske. Ja koska on niin paljon luettavaa, niin luovutan tämän suhteen.

Mukava katsaus ruotsalaiseen kulttuuriin ja tietoisku sikäläiseen sosialidemokratiaan. Epäuskottava, mutta hupaisa tarina.

Funny, but also very disturbing.

Jag avslutade inte Hallonbåtsflyktingen. Inte för att den är illa skriven, eller för att jag inte gillar grundidén, utan för att den går till sådana extremer att det till slut bara blir fånigt.

Det hela handlar om Mikko Virtanen, som enligt sig själv är »nationalitetstransvestit«: en svensk född i en finnes kropp. Jag kan meddela att detta är fel – det han lider av är snarast oerhört osund svekofili: det finns en god anledning till att alla han känner till slut säger upp bekantskapen, ty vem skulle egentligen känna sig riktigt lugn i sällskap med någon som byggt sig ett litet altare med bilder på bland andra Palme, Per Albin, Kungen och Abba? Mikkos problem är inte att han inte tycker om att basta och dricka show more sprit (två aktiviteter som svenskar för övrigt inte brukar vara helt bortkomna inför) eller att han hejar på Sverige i hockey, hans problem är att han är besatt av Sverige, med en världsbild så skev att den inte ens går att skratta åt.

Det hade möjligen varit intressant med någon som försöker vara svensk i Finland, och boken blir ibland lite roligt när den halkar in på svenskar och finnars fördomar om varandra, men det Mikko håller inte kräftskivor eller tar pappaledigt, utan gör åverkan på en tv-meterologs vindsurfingbrädor bara för att denne skymmer Sverige under sändning. Såvitt jag känner till är detta är inte tecken på svenskhet, utan på psykiska problem.

Jag vet inte om Mikko klarar sig bättre i bokens sista tre fjärdedelar, och om han gör det kommer jag troligen aldrig få reda på det, eftersom jag snabbt tröttnade på att försöka ha roligt åt en människa med stora behov av vård. show less