Man kan inte anklaga Michael Nordberg för att smyga med sitt syfte: han vill visa att denna period (i synnerhet dess senare del) inte bara var en enda lång litania av pest, elände, övertro, krig, adelsvälde, svält och hemsökelser, utan snarare en tid som inte bara förberedde utan snarare föregick renässansen, och på vissa sätt var radikal i en grad som mer påminner om den moderna tiden.

På område efter område – kvinnors ställning, statsfilosofi, tolerans, intellektuellt liv, allmän standard – visas att i alla fall tolv- och trettonhundratalet på många sätt var progressiva århundraden: kvinnors intellektuella likhet, staten som en sammanslutning av medborgare med kungen som exekutiv makt, Bibeln som rättesnöre för tron liksom empirin som bas för vetenskaplig kunskap är långt ifrån de enda »moderna« idéer som framfördes och försvarades, vanligen utan att någon inskred mot det.

Inte ens den så förkättrade feudalismen undgår en putsning: den tycks ha överlevt i olika former (den baserades i hög grad på sedvanerätt) i fyrahundra år, och starkt ha kommit under tryck och avskaffats först när det grundläggande kontraktet – säkerhet i utbyte mot minskad frihet – inte kunde uppfyllas av de lägsta vasallerna, samtidigt som den byråkratiska staten växte sig starkare.

Nåväl, med en såpass uppskattande bild så ställer man sig som läsare något undrande till om det hela kanske inte är lite väl bra för att vara sant: att det materiella välståndet även bland bönder och hantverkare var ovanligt stort under 1400-talet verkar väl fastställt, liksom många enskildheter i framställningen, men är de inte snarast valda för att understryka tesen? I viss mån, kanske, men Nordberg är ärlig med att den radikalism han ibland presenterar var just en ytterlighet samtidigt om han understryker att den allmänna tendensen fanns och ibland yttrade sig även rent praktiskt och inte bara i debattinlägg.

Boken har nu några år på nacken, och har väl inte medfört den totala omvärdering som var målet, men den har i alla fall påmint en läsare om att inte ta saker alltför givna. ( )