Ulf Lundell

Bra men i slutändan för mycket raljerande om Covid-19 och Donald Trump vilket är förståeligt sett till när boken skrevs, men så här i backspegeln vill man helst bara lägga det bakom sig. Utöver det är det främst Lundells betraktelser om de små skeendena i vardagen som är böckernas största styrka, samt om man som i mitt fall är intresserad utav fåglar så bidrar de små utläggningarna om hans fågelskådande en extra krydda.

Jag sträckläste den en sjukdag när precis fyllt tjugo. Sexskildringarna är väl i ärlighetens namn det jag minns bäst, i övrigt är det mycket en fyrtioårings impulsiva reaktioner på sin egen och andras konsumtion av prylar, människor, bilar, m.m...

Jack är en av de där böckerna som sägs spegla sin tid alldeles särdeles: det tidiga 70-talets kvarvarande rus efter ungdomsrevolten, den tilltagande baksmällan. Längtan till landet. Allt högre rop på kvinnlig frigörelse. Och i centrum denne Jack, en vad det verkar endast lätt maskerad Lundell. Han festar lite för hårt, till en början mest på alkohol och braj, försöker hitta kvinnor, pengar och jobb, men har svårt med allt.

Han är knappast något rötägg, men är show more oförmögen att stå ut med rutin. Morgondagen ordnar sig väl på något sätt, även om de pengar som finns läggs på alkohol. Hade det inte varit för en viss intelligens och språklig virtuositet så hade femhundra sidor i hans skalle knappast kunnat uthärdas. Det är en sorgsen roman, inte på grund av att den skildrar en tid i världen som gått förlorad, utan en tid i livet: I slutet är Jack på väg att slå igenom som författare och musiker, men de vänner han hade i början är nästan förlorade: någon först till droger och sedan döden, någon har hittat nya vänner, någon har bara glidit från honom. Förhållandena har alla sakta lösts upp: inget har katastrofalt misslyckats, men inget har varat någon längre tid heller.

Handling finns således knappast, mer än för dagen: jakt på brass på Gotland, en supafton i Stockholm, en kräftskiva i upplösningens tecken: nästan alla för fulla, någon för arg, någon för kåt, någon för sjuk, och väldigt få nöjda. Så var det då, så är det delvis idag. show less

Den här historien står aldrig still. Den saggar lite lite, när slutet närmar sig, men den får fart igen. Rappt, roligt, intresseväckande (förfärande?). Lundell beskriver sina typer så självklart, så okonstlat. Precis som hans berättelser när de är som bäst.
Det var riktigt roligt att ta del livet som det utspelar sig denna vinter hos Pavlov och de kufar (åtminstone några) som han låter sig omges av.