Peter Madsen (1) (1958–)

This book collects the first three chapters of Peter Madsen's brilliant "Valhalla" saga. The first of these three is by far the weakest of the entire run, not just of this collection. The artwork there is much less polished and streamlined than in the later volumes, the plot and characters are all less developed, and the stakes never feel particularly high. Worse is that the series' signature cheeky humour never quite lands as well as in the later installments.

The second makes leaps and show more bounds of progress as far as humour and plotting is concerned, but the drawing style is still not at the level that most of the series would be sticking with. I'm sure this is a matter of taste, but for me personally, the goofier, earthier style of these first two stories can never measure up to the expressive elegance (and often outright beauty) of the later ones. The story is strong, though, based as it is on one of the funnier Norse myths.

The third story, however, is one of - if not perhaps THE - strongest of the entire series, and certainly my own favourite. The artwork is finally at the level "Valhalla" would hereafter stick with, the humour is at its most hilarious, and the characterizations vivid and memorable. It really lifts the collection as a whole, as do the extensive and interesting commentaries and sketches provided for each story. show less

Peter Madesen graphic books about the old norse gods are always such a joy to read.

Valhalla, i sagntiden.
Odin har været på rejse og reddet Loke ud af en klemme. Loke pakker alle sine forklædninger og tager med Thor på (ud)flugt. Odin er ikke lige at finde, så Frej passer udkigsposten Lidskjalf. Han kan ikke ændre indstillingen, men er også meget tilfreds med at kigge på jætten Gymers hjem, Gymisgård, for dennes datter, jættepigen, Gerd, er lige efter hans smag. Han er blevet forelsket og da Tjalfe netop leder efter en manddomsprøve, bliver han sendt på mission show more for at hente Gerd til Asgård. Frej giver ham den ringproducerende ring, Drypner, med og han tager selv Odins hest Sleipner.
Velankommen støder han på en formummet hyrde, der giver ham gode råd, så han ikke "dør hårdt", kommer på "Mission umulig", men kan gøre Gerd "rørt, ikke rystet". Dvs en masse James Bond referencer. Gymer ser ellers ud til at have gang i forberedelser til Ragnarok.
Mens Tjalfe venter, fortæller hyrden om muren rundt om Asgård, som Loke fik en bygmester til at bygge mod at love ham Freja som kone og Solen og Månen, hvis han ellers blev færdig til tiden. De andre aser synes ikke om Lokes plan, så de tvinger ham i en hoppeham, så han kan lokke bygmesterens arbejdshingst, Svadilfare, på afveje. Det lykkes. Muren bliver ikke færdig, men Loke ser man ikke i et stykke tid. Da han dukker op er det med en hoppeham med udvidet maveskind og med et nyfødt føl med otte ben "som fulgte efter ham hele vejen hjem".
Tjalfe slipper ind i Gymnisgard, hvor han både møder jættepigen Gerd og jættekrigeren Hrimgrimnir. Han lokker Gerd med om bord på Sleipner og så går den vilde jagt ellers. Sleipner fører dem sikkert til Asgård, men med Gymer og alle jætterne lige i hælene. Undervejs stopper de i Barrilunden, hvor Gerd bliver imponeret af de flotte blomster. Gymer viser sig at være den mystiske bygmester og Gerd sender ham og hæren hjem igen for at de kan forberede sig på bryllup mellem hende og Frej i stedet for på krig. Tjalfe har bestået sin prøve og alle er glade, undtagen Loke, der er blevet genkendt af Svadilfare.

Glimrende tegneserie med de gamle myter moderniseret på passende vis og skrevet med et stort glimt i øjet. show less

Sista delen av Peter Madsens Valhall har nu nått marknaden, och föga överraskande handlar det om Ragnarök. Tjalve och Röskva har nu tjänat hos Tor så länge att det börjar bli dags för dem att ta sig hem, men då måste Tjalve först hitta sin Fylgja, något som inte är så lätt. Snart nog får de än värre problem: Fenrisulven är lös, Freja är borta, och utan henne blir det ingen mer sommar. Dessutom börjar Röskva få syner…

Som vanligt blir det inte riktigt vad man show more förväntar sig när Madsen är i farten: en stor strid är det, och gudarna måste offras, men knappast på det sätt som man kan tro. Dessutom fortsätter Loke att få relativt bra press: han är förvisso feg, opålitlig och lite för svag för allas bästa, men han är ingen förrädare, även om han hamnar i fören på Nagelfar. Han visar dessutom sig dessutom ha börjat sig bry sig om de unga människorna, om än bara en liten, liten smula. För att väga upp hans rehabilitering är dock Fenrisulven inte längre en halvtam varg för Röskva att kedja och ta hem, och både han och Midgårdsormen dyker som väntat upp utanför Asgårds murar.

Alltför mycket skall väl inte avslöjas av slutet, mer än att det är bitterljuvt, på mer än ett sätt: Ragnarök har skett, men än tycks inte alla asagudar döda. Dessutom tycks det ha dykt upp nya aktörer på marknaden: typer med namn som »Ansgar« och »Poppo« tycks vara på jakt efter lärjungar, även om det verkar oklart vad man skall tro på deras Gud för: de gamla verkade på det hela taget som en betydligt mer intressant skara.

Völvans syner är en värdig avslutning på en bra serie, kanske inte helt ortodox i framställningen, men mycket läsvärd. show less