Very Bad Poetry

Reading a volume of Roger Ebert's reviews of movies he hated reminded me how much I enjoy this book, no matter how many times I read it. I mean, is it possible not to enjoy a book that brings into my life a masterpiece like "Ode on a Mammoth Cheese"? It never pokes fun at any amateur poets, or even living poets--only people who once got paid (or at least chosen) to publish the truly awe-inspiringly bad poems within.

The authors search high and low for prime examples of bad poetry and succeed. This would be a great volume for a fun party, each guest taking turns reading stanza after excruciating stanza. I highly recommend it if you’re looking for a laugh.

http://lifelongdewey.wordpress.com/2012/11/21/821-very-bad-poetry-by-kathryn-and...

Magnificently bad poetry contained within. Of course the unavoidable question is: how does one become acquainted with such a wide range of bad poetry? Word of mouth, like the appreciation of truly "good-bad" movies, or was it serendipity?

Our chapter of Sigma Tau Delta (the English honors society) used to have an annual Poor Poetry Reading holiday party. I took this each time, and each time found something acceptably cliche, drearily rhymed, or otherwise just plain bad. Probably a book like this appeals to the more pedantic poetry snobs among us, but it is a fairly simple pleasure, and one best enjoyed in small doses at great intervals. Also I'd imagine this might provide a nice, encouraging diversion for frustrated poets who need a good chuckle.

A collection of poems by poets of whom it might be said, with Burns, 'O'er Pegasus side ye ne'er laid a stride/Ye only smelt the place whaur he s..t'.

It certainly delivers what it promises.

Syskonen Kathryn och Ross Petras har satt samman en antologi, Very bad poetry, vars innehåll är precis vad titeln antyder: Detta är inte poesi som bara har problem med rytm, klang och rim eller bildspråk och ämne, detta är poesi som så kapitalt misslyckas med allt sådant att det är löjeväckande. Vi kan ta ett kort prov från Fred Emerson Brooks patriotiska »Old Eagle«:

Fear not, old Eagle
The bay of the beagle!

Exemplen kan mångfaldigas. Här finns oden till jättestora ostar, makabra historier om en sjöman som simmar iland mot sin älskade bara för att plötsligt attackeras av en haj, en elegi över två höns, poesi till en enögd flicka (egentligen en flicka med syn på bara ett öga; ett faktum som upprepas i varje show more vers), utdrag ur epos över tandhygien och att odla sockerrör (två olika verk, får man skyndsamt tillägga), vers skriven vid ett besök i Poet's corner i Westminster Abbey som snarast framstår som beskrivningen av interiören i någon blodig skräckfilm – bråd död är ett ofta återkommande tema, gärna drabbande oskyldiga flickor utan märkbar anledning. Naturligtvis finns också William McGonagall representerad, inte bara med sina dikter om bron över floden Tay, utan även med verk om »The famous Tay whale« (som man kan få bese för en skilling, det vill säga, om allt folk är villigt). Däremot finns inte Paula Nancy Millstone Jenning representerad, konstigt nog.

Nåväl, om man roas av västgötaklimax, uselt rim, vers om de mest meningslösa saker, patetik, vers på fuskdialekt, eller bara allmän inkompetens är detta utan tvekan en rolig bok. Jag avslutar med en personlig favorit, av Alfred Austin, engelsk hovpoet, vid ett besök i Florens:

In that same palace, the Uffizi, I
Remember to have marked a virgin lift
Upon a silver salver up on high
The offering of her breasts – no trivial gift. show less