Lars Kepler

'Rebecca of Sunnybrook Farm' this ain't. A very deep slice of Nordic gothic horror, 'The Hypnotist' ticks all the boxes: tortured psyches at every turn; violence and torture of kids; violence and torture by kids; unhappiness; and a twisty-turny plot that keeps the suspense and anguish going right to the very end. The descriptions of Nordic life - offhand street/district names, peeks into everyday activity - are key to this book being successful in the Anglo world, describing a culture and show more landscape (urban and geographic) that is the same, but different, from our own and pushing us just that little bit out of our comfort zone. Lars Kepler (a pseudonym for a pair of writers) keeps us unbalanced throughout by letting us see misunderstandings and wrong assumptions as they are made by each character and I think this is the main contributor to the uneasy, unbalanced feel of the book. We never quite know where it is going and this draws us into the story in a very clever way. show less

In "Stalker," translated from the Swedish by Neil Smith, Lars Kepler brings back Joona Linna, a former detective who disappeared and was presumed dead. Joona is unkempt, walks with a limp, and is unemployed. Nevertheless, he finds a way to insert himself into a major inquiry concerning a series of horrific murders. An unidentified assailant has been spying on women, videotaping them in their homes, killing and mutilating them, and posing their bodies. The Swedish investigators have no idea show more why the perpetrator targeted these particular victims.

This novel tries our patience for five hundred and fifty-one pages. The large cast of characters is unwieldy; Kepler's plot is convoluted; the prose and dialogue are labored; the pace is slow; and much of the story consists of an unrelentingly grim depiction of drug abuse, hedonism, sadism, and insanity. A psychiatrist and skilled hypnotist, Erik Maria Bark, is a lonely and troubled man who may be falling in love with his piano teacher, Jackie, but is Erik worthy of this gentle lady's affection? Meanwhile, while the police spin their wheels, Joona and Erik go rogue in their efforts to identify the killer. Unfortunately, the pair's reckless behavior may land them either in jail or in the morgue.

"Stalker" is an example of what happens when authors of psychological thrillers go too far in their attempt to shock and/or mislead readers. Kepler's scenes of graphic sex, beatings, stabbings, and shootings are not only distasteful, but the numbing violence robs the book of verisimilitude. Instead of bombarding us with gore and chaos, Kepler would have done well to trim this lumbering story to a manageable length and tone down some of its outrageous elements. Capping it all, the tale's macabre conclusion is stunning in its absurdity. show less

Det börjar med ett videoklipp på Youtube vars länk blir skickad till Rikskriminalpolisens e-postadress. Den korta filmsnutten är filmad från en trädgård, in i ett hus. Videoklippets huvudroll utgörs av en kvinna som inte verkar förstå att hon blir filmad. Men dagen efter hittas hon död i sitt hem. Hennes ansikte är bara en blodig köttmassa efter vad som verkar vara nästan maniskt huggande med en kniv.

Det dröjer inte länge förrän nästa videoklipp dyker upp – lika show more oidentifierbar som den första. Det är en filmsnutt i samma stil som den första; en ovetande kvinna som drar av sig träningsbyxorna medan hon äter glass ur en burk. Även hon hittas mördad, denna gång av sin man. Han är i chock efter upptäckten av sin ihjälhackade fru. För att försöka nå honom anlitar Margot och Adam, som tagit över efter Joona Linnas försvinnande året innan, hypnotisören Erik Maria Bark för att få honom att berätta om den traumatiska upptäckten. För förutom det han möjligtvis har sett så har polisen inget att gå på. Ingenting alls.

Motsträvigt går Erik Maria Bark med på att hypnotisera den skärrade mannen. Men det mannen berättar under hypnos gör Erik nervös – det påminner alldeles för mycket om ett mord för nästan tip år sedan. En präst vid namn Rocky Kyrklund dömdes för ett brutalt mord på en kvinna. Under Eriks sessioner med Rocky pratade den misstänkta om att han hade ett alibi, om bara polisen ville hitta Olivia så skulle hon bekräfta hans alibi. Men Erik var så övertygad att det var Rocky som var mördaren att han struntade i att söka upp Olivia – om hon ens fanns.

Men när de liknande morden tar sin början börjar han bli tveksam. Tänk om Rocky talade sanning?

Jag måste erkänna att det här är nog den mest spännande boken i serien. Innehållsmässigt slår den absolut inte Sandmannen, som antagligen alltid kommer vara min favorit, men jag satt verkligen på helspänn från början till slut. Vid många tillfällen insåg jag att om det skulle komma ett plötsligt ljud i närheten skulle jag antagligen kissa på mig av skräck – och det är definitivt en bra känsla när man läser en kriminaldeckare. Kepler har verkligen lyckats med stämningen i boken; jag kände mig ofta iakttagen under de spännande delarna med mördaren.

Det känns som jag gör detta med varje bok men jag måste återigen prisa Kepler för det faktum att berättelsen alltid tar plötsliga vändningar i riktningar som man absolut inte hade förutsett. Det känns som boken kan sluta lite hur som helst vilket gör den ännu mer spännande eftersom det inte finns en chans att gissa mördarens motiv – eller vem mördaren är.

Jag har nog inte varit lika livrädd på grund av en bok sedan första halvan av Dracula. Tack för det, Kepler. Jag önskar att jag kunde glömma denna bok bara för att få upptäcka den igen. show less

WTF?

I don't even know what I just read.

For the first 100 pages, this book is quite good, setting up a potentially-engrossing thriller.

After that, the novel reads like this literary couple from Sweden dropped acid and proceeded to record their experiences in The Land of The Stupid.

What were they thinking?

It proves that one shouldn't write a novel with a significant other. Even more than that, it proves that one shouldn't write a novel with anyone else, period, unless one promises to check show more in occasionally with the other person to ensure that they are writing the same novel; that they are working on the same plot.

Hither and yon we wander, through the land of dime-store psycho-pseudo-hypno-therapy. At one point, we are even made privy to an authorial fugue state, wherein the narrator's voice leaves the planet completely. (Erik's 70-odd-page ramble on his hypno-therapeutic practice which took place ten years previous to this novel's opening.)

Plot lines begin and end -- in the middle of chapters, literally. It's like walking down the street in any given city. Someone punches you in the face. You faint, dead away. You wake up in another city/town/universe, speaking a different language, and walking on all fours, because you are now a cat.

Other plot lines jump out of nowhere, like some psychotic serial killer, lurking in the bushes, waiting to pounce. In a most bizarre fashion, those plot lines peter out too -- into oatmeal and other grey matter mush.

The experience was mind-blowing, to say the least.

And not in a good way.

I only wish it were possible to give it a negative star rating, for the pain and anguish it caused me. show less