HomeGroupsTalkZeitgeist
Hide this

Results from Google Books

Click on a thumbnail to go to Google Books.

How I Became Stupid by Martin Page
Loading...

How I Became Stupid (2001)

by Martin Page

Other authors: See the other authors section.

MembersReviewsPopularityAverage ratingMentions
6411915,089 (3.34)8

None.

Loading...

Sign up for LibraryThing to find out whether you'll like this book.

No current Talk conversations about this book.

» See also 8 mentions

English (15)  Finnish (2)  Dutch (1)  All (1)  All (19)
Showing 1-5 of 15 (next | show all)
I enjoyed this book.The poor guy that is the lead character feels that intelligence is a curse and begins a quest to be like everyone else. You will feel bad for him at how quickly his attempt to be an alcoholic fails. And you will laugh at the absurdity of the suicide class. And then he really gets serious about his quest for stupidity and the cheeky passages will make you cackle aloud. ( )
  AlexisLovesBooks | Jan 26, 2016 |

Parisian self-styled intellectual Antoine realizes his lifestyle is making him miserable, and decides to try anything that will make him better able to endure the tedium that is life. Abandoning his assortment of chicly weird friends, he tries alcoholism (a half-litre of beer lands him in ER), a career as a bonds-trader (he's a wild success), etc. Eventually, natch, he realizes his happiest state is when he allows himself just to be himself. I chuckled a lot in the first 30 pages or so, less often thereafter. There are some good lines:

"My life would improve if I were stupid."
"That's stupid."
"I'm on the right track, then. . . ."
(p73)

Overall, though, I was very disappointed; an excellent premise seemed very poorly exploited.
( )
  JohnGrant1 | Aug 11, 2013 |
Shallow. Pompous. Self-indulgent. The author hints at the idea that we are each responsible for developing a worthwhile self, but never develops it in a meaningful or engaging way. Raising the point got the book a second star; exploring it might have earned it a third. I agree with lucasmurtinho's review (2006), that this would have been more fruitful material for a strongly-written essay. As it is, a quick read, and still not worth the time. ( )
  liagiba | May 20, 2012 |
Not Good. Skip. ( )
  kfschmid | Apr 28, 2011 |
This novel has a surrealistic quality, in much the same vein as Perfume, another translated from French, leaving a nagging question of whether it might make more sense in the original, untranslated version. The premise is an entertaining one—Antoine has decided that his intellect is a disability which prevents him from fully participating in what he sees as the happiness experienced by tout le monde. Wisely the examples of this are not multiplied, but as a for instance, Antoine has a very restricted diet because he understands too much about the farming and food production processes that are either taking advantage of workers, being cruel to animals or harming the environment. Failing at other options, including suicide, Antoine succeeds in suppressing his mental prowess by taking a job as an investment broker, becoming rich and indulging in all of the accoutrements of success-clothes, rich foods and cars. But in the process he loses his bearings, and his quirky group of friends who then stage an intervention to bring him back to himself. He abandons his trappings of success in a subversive, revolutionary fashion bringing down the financial operation that fuelled his material attainments. The book finishes with Antoine finding a girl with whom he seems to share an anarchic, individualistic, playful approach to life, which, presumably is his true path to happiness. ( )
  JimPratt | Jun 29, 2010 |
Showing 1-5 of 15 (next | show all)
no reviews | add a review

» Add other authors (6 possible)

Author nameRoleType of authorWork?Status
Martin Pageprimary authorall editionscalculated
Hunter, AdrianaTranslatorsecondary authorsome editionsconfirmed
You must log in to edit Common Knowledge data.
For more help see the Common Knowledge help page.
Series (with order)
Canonical title
Information from the German Common Knowledge. Edit to localize it to your language.
Original title
Information from the German Common Knowledge. Edit to localize it to your language.
Alternative titles
Original publication date
People/Characters
Important places
Important events
Related movies
Awards and honors
Epigraph
Dedication
First words
Information from the German Common Knowledge. Edit to localize it to your language.
Schon immer hatte Antoine den Eindruck, steinalt zu sein.
Quotations
Last words
Information from the German Common Knowledge. Edit to localize it to your language.
(Click to show. Warning: May contain spoilers.)
Disambiguation notice
Publisher's editors
Blurbers
Publisher series
Information from the German Common Knowledge. Edit to localize it to your language.
Original language
Book description
Oavsett vem du är som läser detta kan jag slå vad om att du då och då tänkt tanken. Inte bara att världen tycks befolkas till övervägande del av idioter, utan också att idioterna verkar vara betydligt lyckligare.

Det är utgångspunkten i Martin Pages "Om konsten att bli dum". Antoine är en malplacerad grubblare som kommer till insikt om att hans olycka och oförmåga att slå sig till ro i livet beror på hans intelligens. Därför beslutar han sig för att bli dum.

Och hur blir man dum? Tja, det står inte så himla klart för Antoine heller. Någon brist på idéer lider han inte. Alkohol är ju fördummande, så det första han ger sig på är att bli alkoholist. Han går mycket grundligt till väga, läser allt han kan få tag på i ämnet och skaffar sig en imponerande mentor på en sunkig kvarterskrog. Trots det lyckas han med konststycket att misslyckas kapitalt på fem minuter.

Han försöker ta livet av sig. Han bönfaller sin läkare att lobotomera honom. Men lösningen är både enklare och mer komplex. Antoine skaffar sig ett jobb. Antoine handlar med aktier. Antoine slänger sina böcker, samlar prylar och kollar på TV. Det fungerar. Över förväntan. Snart uppkommer frågan om man inte trots allt kan bli för dum och vad egentligen poängen med att vara lycklig är om det faktiskt inte finns något att vara lycklig över?

"Om konsten att bli dum" väcker en hel del frågor och slår åt två håll. Mest uppenbart mot mediabilden av lycka, kapitalismen, materialismen, et cetera, et cetera. Men också mot hela föreställningen om intelligens. Vad är det över huvud taget? Vilket förhållande råder mellan förmågan till abstrakt tänkande, filosoferande över världen, förändring och lycka? Det är onekligen tankeväckande.

Men framför allt är det roligt. Jävligt roligt faktiskt. Antoine är en verklig hjälte för det 21:a århundradet, eller snarare en klockren antihjälte. Kanske är han faktiskt deprimerad, kanske bara uttråkad. Skillnaden kan vara hårfin. Martin Page har lyckats skapa en huvudkaraktär som är både lätt att identifiera sig med och att skratta åt. Gärna på en gång. Och det är nyttigt.

Handlingen är vardagligt bisarr. Allt är extremt på ett mycket småtrevligt sätt. Om ingen gjort en film än vill jag skarpt rekommendera det. Vissa scener skulle till och med passa bättre som filmscenerier än som läsning (på vissa stället bli knasigheterna en smula tröttsamma). Jag tänker mig ungefär en kombination av Jean-Pierre Jeunet och hm… The Office? Många coola skådespelare kommer att ställa upp i de skruvade smårollerna. Dialogen är inte särskilt realistisk men kvasifilosoferande störtskön. Det blir skitbra.

Fast det skulle verkligen gälla att fånga tonen i boken. Allting är på en gång väldigt överdrivet och nedtonat, en utsökt väv av ironier. Och så, naturligtvis, en riktigt bra och lyckad berättarröst. För allvetande berättare växer inte på träd nu för tiden, och den här vill vi inte missa. Så mycket mer underhållande än den gamla vanliga individcentrerade subjektiviteten. Jag hoppas stort på en renässans.

Så: ignorera det trista omslaget, läs, skratta, känn igen dig och rannsaka. Och så skratta lite till. Jag är säker på att du förtjänar det. För after all, livet är inte alltid lätt för alla oss missförstådda genier.

Ella Andrén
Haiku summary

Amazon.com Product Description (ISBN 0142004952, Paperback)

Ignorance is bliss, or so hopes Antoine, the lead character in Martin Page?s stinging satire, How I Became Stupid?a modern day Candide with a Darwin Award?like sensibility. A twenty-five-year-old Aramaic scholar, Antoine has had it with being brilliant and deeply self-aware in today?s culture. So tortured is he by the depth of his perception and understanding of himself and the world around him that he vows to denounce his intelligence by any means necessary?in order to become ?stupid? enough to be a happy, functioning member of society. What follows is a dark and hilarious odyssey as Antoine tries everything from alcoholism to stock-trading in order to lighten the burden of his brain on his soul.

(retrieved from Amazon Thu, 12 Mar 2015 18:13:18 -0400)

(see all 2 descriptions)

Tortured by the depth of his own intellect, plagued by his overwhelming sense of self-awareness and the moral implications of every action he makes, Antoine, a twenty-five-year-old Aramaic scholar, is at the end of his rope, with only one viable solution in sight: he must denounce his intelligence, by any means necessary. What follows in Martin Page's satire is an odyssey unlike any other as Antoine walks the streets of Paris trying everything from alcoholism to stock-trading to the prescription drug Happyzac in order to lighten the burden of his mind on his soul, and to fulfill his dream of becoming stupid enough to be a happily functioning member of society.… (more)

Quick Links

Popular covers

Rating

Average: (3.34)
0.5 1
1 14
1.5 3
2 22
2.5 9
3 54
3.5 17
4 45
4.5 8
5 33

Is this you?

Become a LibraryThing Author.

 

About | Contact | Privacy/Terms | Help/FAQs | Blog | Store | APIs | TinyCat | Legacy Libraries | Early Reviewers | Common Knowledge | 124,629,678 books! | Top bar: Always visible