P. C. Jersild

Satiren och kritiken är inte nådig - och det är därför den är så underhållande att läsa. Den första boken av Jersild som jag läser. Mannen har verkligen en förmåga att skriva bra. Trots ett brinnande ointresse för sjukvårdsstyrning, så engageras jag som läsare av karaktärerna som beskrivs och som man får leva sig in i.

Well done.

Det slår mig att om det här vore en ny roman skulle den jämföras med The Wire; ett stort gäng mer eller mindre välmenande men självupptagna och hemmablinda människor som försöker göra så gott de kan inom ett system som är ofrånkomligen trasigt, och som alla fortsätter tro på trots att det fallerar på varje punkt eftersom målet är så gott och man inte gärna kan ge upp. Fungerar också väldigt väl som en medicinsk-kirurgisk motsvarighet till Beckomberga.

Att den sedan show more åldrats en del, och att Jersild verkar ha svårt att formulera några alternativ trots att han är så kritisk mot det existerande, gör det egentligen inte till en sämre roman, bara en lite töligare. Men Primus Svensson lever än, och Babels hus är antagligen den bästa Jersild jag läst. show less

Boken är ett debattinlägg för rätten till dödshjälp (för den så kallade Oregon-modellen). Redan innan jag läste boken var jag sympatiskt inställd till assisterat självmord, så Jersild behövde inte arbeta särskilt hårt för att övertyga mig då jag var väldigt mottaglig för hans budskap.

Det märks att Jersild är författare då boken är välskriven och lättläst. Det märks också genom att argumenten inte är stringent uppställda, utan argumentationen bygger främst show more på Jersilds egna erfarenheter som läkare, levnadsöden för svårt sjuka människor och möten med meningsfränder och meningsmotståndare. Generella argument tas upp, men främst försöker boken övertyga genom att ta med läsaren på en resa av personliga möten och anekdoter.

Jersild argumenterar för sin ståndpunkt och det finns tillfällen då jag anar att han antingen inte tar upp eller förminskar hans motståndares främsta argument. Vid några tillfällen lyfter han fram karaktärsdrag hos meningsmotståndare som enbart verkar instoppade för att förringa eller sätta dem i dålig dager. Som när han påpekar att gruppen av läkare han träffar i Nederländerna som är mot assisterat självmord alla är katoliker eller när han berättar att hans helkroppsförlamade debattmotståndare enbart anställer unga tjejer som assistenter till honom. Men i regel är hans beskrivningar av meningsmotståndare uppskattande.

3,5 skulle jag vilja ge i betyg, men det får bli en fyra. Jag kan inte att jag blivit radikalt stärkt i min övertygelse kring frivillig dödshjälp, men lite mer övertygad har jag blivit. Jag tror inte han lyckas övertyga några meningsmotståndare att byta sida med denna bok. För intresserade tror jag boken är en bra introduktion till ämnet och ger en god överblick till olika lagliga modeller som finns, men den behöver nog kompletteras med en bok från en motståndare till dödshjälp. show less

En annorlunda handling där författaren har lyckats blanda realism med fantasy på ett spännande sätt . Jag fastnade i boken redan under första kapitlet, sen tycker jag om när huvudkaraktären är en lite udda personlighet med problem istället för den klassiska hjälten som ofta är tråkig och oäkta.
Har inte hört talas om PC Jersild innan Edens bakgård men efter denna bok har jag blivit nyfiken och vill läsa mer.