Birgitta Stenberg (1932–2014)

At the end, I wasn't quite sure what to make of this novel. It is apparently partly autobiographical and follows the lives of Alma, her daughter Ingeborg and Ingeborg's daughter Birgitta—apparently the author. Alma, a teacher at a time when only unmarried women were allowed to teach, has to leave her job and marry a man to save her name after a relationship with a married couple leaves her pregnant. Ingeborg wants to escape the drudgery of the life on a family farm and isn't above using show more men to find some security. Birgitta becomes an author who in adulthood starts finding out that things were not quite as they seemed with her mother. show less

Another good short story is this current Novellix series. This is the first I’ve read of Birgitta Stenberg’s work and I enjoyed it!

Een jonge Zweedse vrouw ontvlucht in de jaren 30 Stockholm om in de culturele centra van Europa erotische avonturen te beleven met mannen en vrouwen.

Från bokmässan fick jag med mig Syster Linda, en av Birgitta Stenberg skriven berättelse som skickats ut i serien Brevnoveller, men som jag fick på köpet med något annat. 10 sidor berättelse, rakt in ens brevlåda kan mycket väl vara något för folk som har större intresse än jag för samtida skönlitteratur, och även jag fann den inte alltför oangenäm.

Huvudpersonen arbetar för mycket på ett samtida svenskt sjukhus, underbemannat och överbesparat. Många har redan träffat show more på den berömda väggen, eller försvunnit iväg till grannländers resursstarkare vårdsystem. En dag på väg till jobbet överfalls hon dock och är på väg att våldtas, men försvarar sig genom att sticka fingrarna i ögonen på gärningsmannen. Hon ringer anonymt 112, och får sedan själv ta hand om hans vård.

Förutom att bilden av svensk vård är betydligt omänskligare än jag vill tro verkligheten om (fast man hör ju rapporter om sommarbemanning även resten av året), så undrar jag om det verkligen är så här man skall skildra reaktionen på våldtäkt. Jag har precis all förstahandserfarenhet jag någonsin önskar mig om ämnet (d.v.s. ingen alls), men ändå: förutom att själva överfallsscenariot i sig är osannolikt från början undrar jag om det är möjligt att klara sig genom att sticka ut ögonen. Och sedan: hålla käft, tvätta av sig direkt, hoppas att inget upptäcks? Och inga kval över att jobba i närheten av våldtäktsmannen? Nej, det hänger inte väl samman. Det hela verkar mer hämndfantasi än sammanhållen historia. show less