Picture of author.
167+ Works 615 Members 12 Reviews 3 Favorited

About the Author

Image credit: From "Little Journeys To the Homes of the Great Scientists," Elbert Hubbard, 1916 (Project Gutenberg)

Series

Works by Carl von Linné

Nemesis divina (1996) 36 copies, 3 reviews
Carl von Linnés västgötaresa (1747) 27 copies, 1 review
Linnæi Systema Naturæ (1735) 20 copies
Carl von Linnés dalaresa (1984) 20 copies, 1 review
Carl von Linnés Gotländska resa (1745) 11 copies, 1 review
Travels 7 copies
Fyra skrifter 6 copies
Lapin kasveja (1991) 5 copies
Carl von Linné (1987) 5 copies
Skrifter 4 copies
Species plantarum (2017) 4 copies
Blomster-almanach (1989) 4 copies
Linné i Lappland [1732] (1977) 2 copies
Voyage en Laponie (2002) 2 copies, 1 review
Anmärkningar om Coffé (1747) 2 copies
Lachesis Lapponica (2025) 1 copy
Tre tal 1 copy
Linné i Skåne [1749] (1975) 1 copy
Lapplandsresan (2015) 1 copy
Tre tal 1 copy
Bibliotheca Botanica (2011) 1 copy

Associated Works

Classic Travel Stories (1994) — Contributor — 65 copies

Tagged

1700-tal (21) biography (7) biology (28) botany (75) Carl von Linné (9) dust jacket (11) facsimile (9) flora (18) geography (15) Gotland (9) hardcover (16) history (31) importerat (7) Lapland (9) Latin (8) Linnaeus (25) Linne (22) Linné (41) natural history (34) Natural History Proper (12) nature (9) non-fiction (16) old (9) Sweden (24) topography (7) travel (13) travelogue (11) Viajes (7) zoology (14) Öland (7)

Common Knowledge

Canonical name
von Linné, Carl
Legal name
Linnæus, Carolus
Carl von Linné
Other names
Linnæus, Carl Nilsson
Linnaeus, Carl Nilsson
Birthdate
1707-05-23
Date of death
1778-01-10
Gender
male
Education
Lund University, Sweden
Uppsala University, Sweden
Harderwijks University, Netherlands
Occupations
botanist
physician
zoologist
taxonomist
Relationships
Kalm, Pehr (student)
Short biography
Carl Linnaeus, later called Carl von Linné, is regarded as the father of modern taxonomy, the system of naming, ranking, and classifying organisms. He was born in the province of Småland in southern Sweden. His father was a Lutheran minister and an avid gardener. Carl showed a deep love of botany and a fascination with the names for plants from an early age. His parents wanted him to become a minister, but he decided to study medicine, which would involve the study of plants as a part of every doctor's education at the time. He began at the University of Lund and transferred to the University of Uppsala, the most prestigious university in Sweden. He went on a botanical-ethnographical expedition to Lapland in 1731 and another to central Sweden in 1734. He finished his medical degree at the University of Harderwijk in the Netherlands in 1735, and then enrolled in the University of Leiden for further studies. That same year, he published the first edition of his classification of living things, the Systema Naturae. He met or corresponded with Europe's great botanists, and continued to develop his classification system. In 1738, he returned to Sweden, where he practiced medicine and became a professor at Uppsala. There he inspired a generation of students, many of whom traveled on voyages of discovery to the USA, South America, the Middle East, and the Pacific. Linnaeus continued to revise his Systema Naturae as more and more plant and animal specimens were sent to him from every corner of the world. He still found time to practice medicine and eventually become personal physician to the Swedish royal family. In 1758 he bought the manor estate of Hammarby, outside Uppsala, where he built a small museum for his extensive personal collections. In 1761 he was ennobled by the king and took the name Carl von Linné. He continued to write and teach, and his international reputation spurred even more contributions to his collections, including from Catherine the Great of Russia.
Nationality
Sweden
Birthplace
Råshult, Småland, Sweden
Places of residence
Lund, Sweden
Uppsala, Sweden
Amsterdam, Netherlands
Place of death
Uppsala, Sweden
Burial location
Uppsala Cathedral, Uppsala, Sweden
Associated Place (for map)
Sweden

Members

Reviews

16 reviews
If nothing else, this is a fascinating historical document. It seems that it is not known whether Linné ever intended for it to be published, having meant it to be an "instruction manual" for his son. It is at any rate a surprising portrait of the immorality, corruption, promiscuity and homicidal tendencies of the society of his day (the 1700s), at least in academic, aristocratic and upper-class circles. As the title Nemesis divina unmistakably indicates, for Linné the brutal and inhumane show more punishment administered for the many crimes he catalogues was very much "divine retribution" in an entirely old-testament sense. There is no mention of new testament compassion — and there is not one mention of life after death or forgiveness. show less
Carl von Linné var inte enbart botaniker, zoolog och läkare: han var även akademiker, och bar som sådan på ordentligt ressentiment. Han var dessutom moralist av en ordentligt mörk sort, den typ av pessimist som egentligen förknippas med århundradet innan. I den aldrig avslutade Nemesis divina samlade han på sig diverse historier om diverse ogärningsmän, lönskalägrare, mördare och andra förkastliga, samt noteringar om de enligt Linné välförtjänta öden de drabbades show more av.

Vanligen är denna gudomliga vedergällning inte direkt övertygande: förvisso finns det exempel där någon vägrat att sträcka ut sin hand för att hjälpa sin nödställda hustru och sedan fick se armarna ruttna bort, men lika ofta är korrespondensen mellan ogärning och öde betydligt svagare; döden kommer ju ändå till slut ikapp oss alla, helgon som syndare, och den senare kategorin är också långt vanligare.

Texten är uppdelad med två större avdelningar: först en där olika (oftast mindre goda) karaktärsegenskaper behandlas med korta exempel, talesätt eller citat, sedan en där enstaka fallstudier skildras: den har genom orätt tillskansat sig pengar och sedan förlorat allt, den har begått mord och sedan påkommits, den har varit otrogen och fått plikta, den har intrigerat och sedan råkat ut för en sammansvärjning. Moralen är allmänt låg, och Linnés gud är en straffande gud.

Den av Svenska akademien publicerade utgåva jag har är en avkortad sådan, men med tydliga angivelser av när text uteslutits: vanligen handlar det om citat ur Bibeln eller från romerska poeter, någon gång en upprepning eller liknande. Likaså har texten förtydligats genom markerade inskott, och en stor mängd noter liksom kortare redogörelser för de personer som avhandlas. Den känns välavvägd, en god läsutgåva, för den som inte vill befatta sig med lärda standardutgåvor med omfattande noter och sjuttonhundratalets vanliga ointresse för konsekvens på stavningens område.
show less
Carl von Linnés Gotländska resa är egentligen densamma som den öländska: båda företogs samma sommar, och han tog sig till Gotland från Öland och återvände hem samma väg; dessutom passade han på att i även Småland göra observationer, dock av något annorlunda slag än de han gjorde på öarna. I vilket fall skiljer sig stilen ganska ordentligt: det är något färre utläggningar om blomster och tygfärgning, och något mer om ruiner, kyrkor och naturformationer, vilket i alla show more fall denne läsare är tacksam för.

Samtidigt är dock stilen något jämnare; även om huvuddelen av texten är trevligare är höjdpunkterna färre – när han får se en gravsten som ger vid sken att kopparhuggaren Berren Classon skall ha varit över 300 år vid sin död och han kommenterar att »stehuggaren lärer säkert räknat år som kopparmynt«, hans kommentar att tiden är en större förvandlingskonstnär än Ovidius då den kan förvandla klosterbyggnad till ladugård, samt hans skildring av överfarten till Öland med dess korta andfått uppskrämda satser visar han att den stilistiska förmågan inte gått förlorad vid överresan, men utöver det är det rätt tunnsått med guldkorn, även om det naturligtvis är trevligt med hans funderingar om att (åter) göra Torsburgen och Hoburgen till försvarsinrättningar.

Annars är det inte förrän färden genom Småland som han verkligen börjar skina: den lätt bitska skepticismen återkommer när han istället för kalkugnar och sälfångtsredskap (när slutade man förresten att stava säl med j eller k?) vänder blicken mot folklig vidskepelse, och när han vid Göta hovrätts samlingar kommenterar »häxeriinstrumenter« är han både rolig och sorglig: »de rätta trollinstrumenter« är inte horn att frambesvärja djävlar med eller mjölkkäppar för tjuvmjölkning, utan »knivar, hamrar, påkar och järnkulor«.

Den gotländska resan är därför på det hela taget en av de mer lyckade av Linnés skildringar, även om en stor del av förtjänsten därtill paradoxalt nog kommer av resan hem.
show less
½
Hur gammal kan en svensk prosatext vara utan att vara onjutbar? För poesi får kan vi knappast gå längre tillbaka än sextonhundratalet, till vissa av Stiernhielms och Lucidors alster. Prosan har ännu kortare halveringstid, och där får vi gå fram ännu ett århundrade för att finna något som fortfarande kan läsas med behållning av andra en specialister. Då möter vi å andra sidan någon som knappast kan vara urtypen för »första läsbare författare«: en naturvetare som show more främst överlevt som reseskildrare, två egenskaper som knappast kan sägas borga för litterär överlevnad. Likfullt möter vi alltså Carl von Linné, och dennes resor runt om i Sverige.

Det är knappast en himlastormande läsupplevelse, kort, rapsodisk, fylld med latinska termer, tryfferad med uppmaningar att i merkantilistisk anda se till att hålla sig till inhemska produkter och utnyttja vad som finnes. Ändå så lyfter texten, inte minst för att han faktiskt kan skriva om natur, och kanske även på grund av det rapsodiska. Ena stunden begrundar han de västgötska bergens geologi, sedan noterar han de lokala kvinnornas hattmode, för att senare bjuda på en studie av en fluga vars larver lever i och av de ekstockar som finns vid de göteborgska varven, varför man får en upplevelse skriven av en botaniker, geolog, folklivsforskare, regionutvecklingskonsult och amatörhistoriker i ett; en bred teckning av naturen och människans påfund.

Som vetenskapsman verkar han förvånansvärt ofta resonera sunt och nå, eller åtminstone snudda vid, slutsatser som vi fortfarande håller för sanna, även om han även ofta ser diverse saker som ett tecken på hur förnuftigt Gud har ordnat världen. Dock gör han som sagt det ofta medelst latinska termer, vilket gör att bland annat de botaniska styckena är i det närmaste oförståeliga. Här förtjänar förlaget Natur och Kultur en stor känga; att som de har gjort underlåta att försett termerna med en översättning av utrymmesskäl är inte en godtagbar ursäkt, eftersom man då lika gärna kunde ha struntat i styckena från början. Jag är helt klart intresserad av att läsa mer av Linnés penna, men då bör det vara en ordentligt kommenterad utgåva, där förutom översättningar av latinet även en apparat för kommentarer av de vetenskapliga rönen inkluderats. Det vore helt klart en värdig tribut till en stor vetenskapsman och duglig skribent.
show less
½

Lists

Awards

You May Also Like

Associated Authors

Statistics

Works
167
Also by
1
Members
615
Popularity
#40,875
Rating
½ 3.5
Reviews
12
ISBNs
112
Languages
9
Favorited
3

Charts & Graphs